Svar på insändaren "Inför en NPF-koordinator som stöd" publicerad tidigare i november.

Att läsa om att det behövs en NPF-koordinator är tankar som alla vi funkisföräldrar haft någon gång. Det kan vara en koordinator mot alla funktionsvariationer bland barn såsom intellektuell funktionsvariation med flera.

Vill även lyfta en annan del av det hela och det är att det behövs även en handledare för beslutsfattare till exempel inom LSS. Det fattas beslut utifrån ett homogent sätt att se på individen och dess behov. Man fattar beslutet utifrån hur man brukar göra. Inte att fatta beslut utifrån de individuella behoven. Detta är sjukt tufft att argumentera/överklaga mot då Förvaltningsrätten ofta följer handläggarens beslut tyvärr. Man är maktlös.

Vet dock att det inte är fel att fatta beslut på annat sätt men som sagt Eskilstuna och många andra kommuner saknar handledning i detta. Som föregående skrev så har vi också träffat dessa guldklimpar som gjort det lilla extra där kommunen svikit i sina beslut. Vi hade inte klarat vissa "saker" utan dessa personer.

Vi föräldrar sliter häcken av oss redan med att få ihop vardagen med vårt barn och jobb. Att orka med vårt barn med hens särskilda behov som blir en stor utmaning i flera moment. För vad händer när och om inte vi orkar? Tänker att det då blir mer kostsamt åt alla håll inte minst vad det skulle orsaka för vårt barn. Får gåshud av tanken. Skärpning.

Se människan med dess behov utifrån just den som sitter framför dig/som handläggs. Klipp inte in massa floskler och meningar utan mening. Vi lever för fasen på 2023 så detta borde redan vara en självklarhet!