Nya diktatorer bidrar till att historien upprepar sig

Kamrater begravdes levande i bombruiner. 1945 - 1949 fick familjen svälta hårt under den ryska ockupationen som följde efter kriget, skriver Michael Henze.

Kamrater begravdes levande i bombruiner. 1945 - 1949 fick familjen svälta hårt under den ryska ockupationen som följde efter kriget, skriver Michael Henze.

Foto: Privat

Insändare2022-08-30 07:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

"Den ryska krigshistorien upprepar sig". Fredagen den 29 juli 2022 kunde man läsa Mihkel Nömms insändare om detta.

Jag har själv upplevt samma sak och skrivit en fotobok 2019 på 60 sidor med titeln ”Från Helvetet till Paradiset”.

Jag är född 1937 i Halle/Tyskland. 1939 - 1945 bryter helvetet loss. Bombad av engelskt och amerikanskt flyg under andra världskriget. Vår egendom förstördes flera gånger. Men vi överlevde, vilket troligtvis stärkte min uthållighet. Men kamrater begravdes levande i bombruiner. 1945 - 1949 fick familjen svälta hårt under den ryska ockupationen som följde efter kriget. Vi jagade gråsparvar och vildkaniner för att överleva. Annars stod mjölsoppa på matsedeln tre gånger om dagen. Kvinnor våldtogs och människor dödades utan anledning av ryska soldater.

1949 beslöt mina föräldrar att fly eftersom risken fanns att bli deporterad till Ryssland. Flera grannar hade redan blivit deporterade. Vi lämnade vårt hus och alla tillhörigheter och begav oss till tyska nordkusten. En sex meter stor segelbåt utan motor och kompass skulle föra oss till Sverige. Väl på havet avsåg rysk kustbevakning att döda oss men avstod eftersom de visste att en storm nalkades som vi inte skulle klara. Vi nådde Danmark i en sjunkande båt efter en dag och Sverige efter ytterligare två hemska dagar på havet. Detta var nog mitt värsta äventyr som möjligen ökade min uthållighet ytterligare.

Vi anlände till paradiset Sverige I slutet av augusti 1949. Det blev skolgång som slutade med civilingenjörsexamen i Elektroteknik vid KungligaTekniska Högskolan och senare familjebildning.

Om man läser min bok så är det som att informeras av eländet som sker i Ukraina, en upprepning trots att cirka 80 år gått sedan jag upplevde samma helvete. Jag önskar att fler kunde ta del av min bok men det är kostsamt att trycka och marknadsföra den. Jag skrev den till mina närmaste i ett tillgängligt digitalt tryckeri.

Intressant är också att konstatera att alla diktatorer som orsakat liknande elände möter ett grymt öde. Men nya med samma inställning tar över och fortsätter att bidra till att historien upprepar sig.