Reflektion på insändare 11 mars gällande Larslunda

Jag förhåller mig till delar av inlägget som ”Strängnäsbor” skrev för en tid sedan gällande Larslunda och kulturella aktiviteter. 

Nej, det finns inga planer på att flytta till exempel biblioteket till Larslunda. Däremot finns spännande tankar till kulturell verksamhetsutveckling genom att utreda möjligheten att skapa Kulturcentrum i staden, inte på Larslunda. Då finns säkert möjlighet att fundera kring byggnation med ”cirkulär ekonomi” som skribenterna hänvisar till. Kulturscen, bibliotek, fritidsgård, kulturskola med mera är tänkbara verksamheter. Det ger ökade synergieffekter mellan verksamheterna, skapar mötesplats i Strängnäs för alla åldrar. Kulturnämnden har gett förvaltningen i uppdrag att utreda en sådan möjlig utveckling. Stadens kulturhistoriska kvalitéer är inte hotade och samverkan med Domkyrkoförsamlingen fortsätter också angående utvecklingen av det spännande projektet Domkyrkoberget. Jag anser att det är i krockar mellan historia och nutid, olika kulturformer, tystnad och ljud, rörelse och stillhet som individer utvecklas och skapar nya möjligheter till samverkan, intresse och förståelse för varandra och vår samtid.

Att det nämns konserter och mässor i samband med en eventuell stor kommande arena på Larslunda är inte så konstigt med stor möjlig yt- och publikkapacitet. Överlag tycker jag att det är synd att skribenterna verkar se nytt fritidscenter och kultur, stad och periferi som motsättningar till varandra? För mig är snarare en kommun som växer, folkhälsa och kultur en förutsättning för varandras utveckling.  

Och jag hoppas att ”silverrävarna” (som de själva kallade sig) kommer att, inte ”stappla ut till Larslunda i mörkret” (som de skrev i sin insändare) utan ta buss, cykla eller promenera till ett upplyst framtida Larslunda fylld av folkhälsofrämjande aktiviteter som även främjar all form av kulturell aktivitet, oavsett var den befinner sig.