Svar till ”Hockeykulturen är rutten inifrån” publicerad den 1 mars. Nu skriver författaren till insändaren inte vad den heter, eller i vilken av de ishockeyföreningar- och lag som är verksamma i Strängnäs kommun som man säger sig har upplevt detta. Men för mig som jobbar som ledare och tränare i Åker-Strängnäs HC:s ungdomsverksamhet, så känns det här så otroligt avlägset från all min erfarenhet och uppfattning om både föreningen och sporten.
Jag har aldrig någonsin upplevt att man systematiskt inom föreningen varken blundar, tystar ner, eller mörkar något. Jag har heller aldrig, under mina 42 år som ishockeyspelare och tränare i flera föreningar i kommunen, upplevt någon ”rutten hockeykultur” eller ”tystnadskultur”.
Min erfarenhet av vår förening är att vi i alla lag som jag har varit verksam i, eller har jobbat tillsammans med, aktivt har jobbat med att hela tiden försöka nivåanpassa och individanpassa för varje spelare så att de får träna och spela på en sån optimal nivå som möjligt. Detta för att stimulera spelarnas utveckling och samtidigt behålla deras hockeyglädje. Det är ett otroligt komplicerat och svårt arbete, som jag tycker att föreningen lyckas väldigt bra med i de allra flesta fall.
Verksamheten genomsyras av ”lek” och en filosofi om att ”alla får vara med” från dess att barnen tar sina första skär i skridskoskolan, för att sedan gradvis upp mot en mera tävlingsinriktad idrott när ungdomarna är 15–16 år där man får börja med att ”spela för att vinna” och selektera. Det är också i den åldern som man börjar att ta ut spelare till regionslag och tv-pucken. Precis i enlighet med riktlinjerna från Ishockeyförbundet.
För mig känns insändarens åsikter och påstående om ishockeyn som sport, och alla föreningar som jag varit aktiv inom under mina 42 år, så otroligt främmande och faktiskt helt obegripliga. Och jag kan inte tolka det på något annat sätt än att författaren personligen har haft en högst sällsynt dålig upplevelse i en isolerad situation, och sedan på ett faktiskt ganska oärligt sätt, väljer att smutskasta en hel idrott och en hel förening med alla sina aktiva idrottare och alla ideella ledare som kämpar och sliter helt utan ersättning för att våra barn ska få utöva en idrott som dom älskar.