Solen sken på annandag påsk och min hustru och jag – som är stamkunder hos Coop sedan 40 år – klev förväntansfulla in i lokalen. Vi har fritidshus i Malmköping, men denna dag tänkte vi besöka Eskilstunas Coop Sveaplan och storhandla. Det var tomt i skafferiet efter allt påskfirande och nu var vår inköpslista diger!
Allra först besökte vi lunchkaféet och intog lunch, därefter behövde frugan besöka en kundtoalett. Intill kundservice fanns tre toadörrar. Två av dessa var avstängda med skylten "Ur funktion, service inväntas". Utanför den tredje var kön sex personer lång, men till slut efter lång väntan blev det hennes tur. För tillträde till detta avträde krävdes förbryllande att man måste vara utrustad med en femkrona för att släppas in! Något sådant mynt förfogade ingen av oss över.
Vi kunde självklart inte drömma om att vi på en stor Coopbutik skulle behöva betala för att kissa efter lunchen. Jag frågade damen i kundservicen: "Kan min fru få en pollett eller ett mynt för att få gå på toa?"
Hon svarade: "Det där är inte vårt ansvar. Toaletterna är uthyrda till ett bolag, vår fastighetsägare, som vill att man betalar för driften."
Chockad frågade jag: "Va!?!? Kan du åtminstone låta oss växla min tiokrona här eftersom vi inte har efterfrågad femkrona, tack!"
Men för att få växel var man tvungen att köpa något i kassan. (Där fanns snus, karameller och diverse annat som jag inte heller behövde.)
"Men jag kan ju betala med mitt Coop-kort" invände jag. Men inte heller det gick bra.
Under tiden hade hustrun efter sin väntan slunkit in genom toadörren när föregående besökare gick ut. Där saknades papper att torka händerna på men, jodå, tack och lov fungerade vattenkranen.
Nog skulle väl i all sin dar det mäktiga konsumentföretaget Coop kunna förhandla med sin hyresvärd att varje Coop-kund kunde få tillgång till en kundtoa mot att hyran till värden justerades med en rimlig slant?
Eller vore det otänkbart att kundtjänsten delade ut en pollett – eller förlåt ett mynt – till sina kunder?
Med tanke på toaletternas usla skick kanske det i alla fall kunde bli något som skulle avhålla Eskilstunas trogna Coop-besökare att hamna i samma ställningstagande som vi gjorde: "Här handlar vi aldrig nånsin mera!"