Polisen skall finnas nära medborgarna. Att som idag, fjärma sig i allt större utsträckning är inget som gagnar vare sig polis eller medborgare.

Polisen finns till för medborgarna, inte tvärtom. När jag läser om hur olika yrkesgrupper klarar och överlever i den extrema sommarhetta som råder just nu kan man i reportaget se olika yrkesarbetare i olika genrer på fotografier samt också deras arbetsplatser. Men inte polisen. Polisen vill inte bli fotograferade eller namngivna. Deras skäl till detta är tydligen bara att de är poliser.

Hur ska polisen kunna bygga upp ett förtroendeskapande, och för polisen nödvändigt, förhållande till allmänheten om de inte ens vågar säga sina namn eller framträda i bild.

Vad är det som skrämmer de två intervjuande poliserna så till den milda grad att de inte ens vågar berätta vem de är och hur de uthärdar värmeböljan. Det låter nästan som om varje utflykt från polisstation kan vara förenat med livsfara. Hur agerar dessa poliser när det hettar till? Vågar de åka fram eller ens legitimera sig?

Ska polisen kunna stävja den grova organiserade brottsligheten krävs medborgarnas stöd och då är det fel att gömma sig bakom ett mössmärke.