Ris och ros – vart är vården på väg?

Signaturen K.L. har både ris och ros att ge efter sin kontakt med vården för sin mammas räkning.

Signaturen K.L. har både ris och ros att ge efter sin kontakt med vården för sin mammas räkning.

Foto: Isabell Höjman/TT

Insändare2023-11-11 08:01
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Min gamla mamma som snart är 94 år och multisjuk hade urinvägsinfektion och fick penicillin mot detta förra veckan. Det blev bra ett tag, men så kom det tillbaka. 

Hon ringer vårdcentralen (Tunafors) och undrar om hon kan få en kur till och vill också lämna urinprov, men sköterskan säger först att hon nyligen ätit en kur och att det inte ska gå att få. Men sen ändrar hon sig och säger att hon ska lämna provet, vilket jag fixar.

Sköterskan ska höra av sig på morgonen dagen efter, vilket hon också gör och talar om att det inte alls ser bra ut och att det ska skickas in ett recept till apoteket, så hon får mera medicin som ska finnas att hämta ut efter kl.16. 

Klockan 16 börjar jag titta på telefonen om det finns något att hämta, men icke. Jag kollar flera gånger tills kl. är 16:30, varpå jag bestämmer mig för att åka till apoteket och kolla, för vårdcentralen ska stänga kl. 17. 

På apoteket visar det sig att det inte har kommit in någon beställning, så som tur är hinner jag in på vårdcentralen och pratar med en kvinna i receptionen. Hon försöker få tag på läkaren, men denne finns inte kvar på jobbet. Hon lyckas få tag på en annan läkare som är hygglig och ordnar så att medicinen blir inringd. 

En stor ros till receptionisten och den senare läkaren.

En stor tistel till "läkaren" som gick hem utan att göra klart sina åtaganden.