Svar på insändaren "Skjut inte budbäraren", och slutreplik i den senaste tidens älgdebatt.

Anonyma skribenten verkar återigen missat ”the bigger picture” om episoden med älgar på Söder. Är dock osäker om hen ens replikade mig, men jag upprepar likväl mitt svar en sista gång: 

Det handlar liksom inte blott om två älgar. Vid konflikter med vilda djur i mänskliga bebyggelse är fredliga metoder, i stället för att skjuta ihjäl dem, att föredra. Tacka det mänskliga släktet att många vilda djurarter är hotade – där älgen förväntas att rödlistas inom några år! Bristen på skydd för dem har lett till massutdöende, där tre fjärdedelar av alla arter riskerar att försvinna. Många människor prioriterar ofta sina egna intressen framför andra arter, vilket leder till att drastiska åtgärder som att döda "problemdjur" tas. Självklart är det viktigt att undvika skador på människor och egendom, men inte på bekostnad av andra individer. Samverkan mellan människa och vilda djur bör alltid prioriteras. Vi kan alla bidra till en mer hållbar värld genom att exempelvis sluta vilja avrätta älgar och reflektera över hur vår expansion påverkar vilda djur.

Sen förstår jag inte riktigt vad en person som kallar sig djurvän (men som vill avrätta älgar och ge deras kött till äldre och skolbarn) vill påvisa genom att peka på bristande "djuretik" i jaktlagen. Johan Löfgren har redan påpekat att vilda djur saknar skydd i Sveriges lagar. Läs mer om att svenska ickemänskliga djur till och med är rättslösa i Tidningen Syre (26/8).

Så släpper vi en gång för alla på idén om ett unikt människovärde.

Lev och låt leva, så ska det nog gå bra för Moder Jord och hennes invånare.