Vi uppmanas ofta att fråga och lyssna på barn. Men om de berättar om våld och sexuella övergrepp så blir de ofta inte trodda av myndigheter som ska hjälpa dem. Istället överlämnas de till misstänkta eller redan dömda förövare.
Som till pappan som har fått ensam vårdnad av sin 13 år gamla son trots att han polisanmälts för våld mot sonen av flera oberoende personer. Tre poliser från en grannkommun hämtar honom hos mamman där han känner sig trygg. Socialtjänsten tycker att pojken inte alls ska ha något umgänge med sin mamma trots att hon är en omvittnat god mor.
Pojken berättade under polishämtningen att pappan slår honom och att han vill stanna hos sin mamma för där blir han inte slagen. Pojken har också skrivit brev till domstolen och vädjat om hjälp. Men polishämtningen avbröts inte trots att pojken berättade om pappans våld och ingen polisanmälan upprättades heller.
I en inspelning hör man pojken berätta om misshandeln och att polisen uppmanar honom att ringa senare, trots att han säger att han inte har en chans att ringa för pappan tar hans telefon. Polisen tycker då att han ska skrika så högt så att grannar kan höra och larma 112!
Poliserna släpar ut pojken på gatan, eftersom han inte vill följa med. Anmälan sker till JO men också till polisen för tjänstefel. Men polisanmälan läggs ned direkt av en åklagare med en obegriplig förklaring som inte nämner tjänstefelet. Ärendet har gått vidare till Utvecklingscentrum.
Detta är Sverige. Landet som anses vara ett av världens bästa för barn att växa upp i och där Barnkonventionen är lag.