Massmedia har senaste tiden fokuserat på uppror och hot mot socialsekreterare och påståenden om att socialtjänsten kidnappar barn. Självklart ska inga hot få förekomma och vissa barn måste omhändertas, men det är inte dessa barn man talar om nu. 

Jag har ingen erfarenhet av invandrares barn, men väl om många andra drabbade barn och socialtjänstens uppseendeväckande beslut när barn omhändertas (enl. LVU), till exempel för att socialtjänsten inte anser att till exempel mammor samarbetar med en våldsam pappa som är dömd för våld, sexuella övergrepp eller drogmissbruk. Mammor som lever skyddade måste lämna ut sina barn. Fullständiga tragedier. Detta visar Jämställdhetsmyndighetens rapport 2022:1: Uppgifter om våld är inget undantag.

Jag har arbetat med vålds- och sexualbrott i över 40 år bland annat som polis och jag är bestört över vad som sker idag. För dessa fall är inga undantag. Det är ren barnmisshandel som pågår när barn förlorar sin trygghet, sina viktigaste anknytningspersoner och välfungerande föräldrar och syskon. Den senaste jag fick kännedom om var 9 månader.

En person som är dömd för vålds- eller sexualbrott får inte arbeta med andras barn till exempel inom sjukvård, skola och barnomsorg. Men samme person kan få hela vårdnaden av sina egna barn. Var finns logiken? När barnet misshandlas på nytt eller inte är önskvärt längre så får barnet ändå inte komma tillbaka till den trygga föräldern. 

Det är dags att lyssna på de förtvivlade föräldrarna, mammor och pappor som försöker slå larm. Ämnet måste debatteras, protesterna tas på allvar och socialtjänstens felaktiga beslut granskas.