Aldrig tidigare har sÄ mycket hot och vÄld florerat i Sverige som nu. Det har föranlett stadsminister Stefan Löfven att gÄ ut och fördöma detta. Droppen blev nÀr FolkhÀlsomyndighetens talespersoner blev sÄ hotade att dessa mÄste ha polisskydd. Till och med polispersonal har varit sÄ hotade att de mÄste skyddas av kollegor för att ta sig till och frÄn sina jobb. Man hÀpnar, vart Àr Sverige pÄ vÀg?
Men jag tycker att politiker, ledarskribenter och övriga journalister sĂ€tter agendan. Ofta har de ett sprĂ„kbruk som inte hör hemma i debatter. Ingen har vĂ€l kunnat undgĂ„ försvarsminister Peter Hultqvists agerande mot Jimmie Ă kesson och SD i TV. Han kallade dessa för grisar som borde tĂ€mjas med mera. Eftersom nĂ€stan 20 procent av svenska folket röstat pĂ„ detta parti drar han ner Ă€ven folket i âgrisskitenâ.
Man borde kunna stÀlla högre krav pÄ en minister Àn att uttrycka sig sÄ. Att inte programledaren avbröt Hultqvist Àr vÀl nÀstan snudd pÄ tjÀnstefel. Beklagligt Àr ocksÄ att visa journalister inte heller tar avstÄnd över sÄdana uttalanden.
Att vÀrna om det fria ordet Àr givetvis vÀldigt viktigt men det mÄste finnas grÀnser för vad som fÄr sÀgas. Det finns pressetiska regler som mÄste följas. Man kan tycka att dessa med rÄge har överskridits.
Politiker och journalister borde i anstÀndighetens namn Àgna sig Ät politiska sakfrÄgor och genast sluta upp med personangrepp. Men det Àr kanske att begÀra för mycket.