Replik till inlägget ”E-demokrati i Strängnäs kan ge makt åt kommuninvånarna” publicerad den 26 maj.

Under Strängnäspartiets täckmantel levererar Lars Larsson med flera en betraktelse om hur mycket bättre allt skulle vara om principer som man snappat upp i en gammal managementbok från 1980-talet fick råda i Strängnäs kommun.

Det är generellt ingen ointressant utgångspunkt. Men tyvärr innehåller texten så många svepande generaliseringar att det är svårt att hitta något tillräckligt konkret för att kunna blanda in verkligheten i ekvationen. 

Det är sannerligen trist. Det man i grunden pläderar för – effektivitet och affärsmässighet i kommunal förvaltning – är det absolut inget fel på. Vi moderater har sedan länge varit fokuserade på att inte tappa fart i detta viktiga arbete.

Lars Larssons grupp levererar sorgligt nog inga bidrag. De nöjer sig med dammiga one-liners om ”blåslampor mot dogmer” och att ”gräsrötterna” borde ha ökad möjlighet att blanda sig i.

Blanda sig i vadå? Politikens utmaningar möter man inte med enbart yvigt missnöje. Snarare med praktiskt förändringsarbete med förutsättningar att fungera i närkontakt med de omständigheter som verkligheten behagar att tillhandahålla.

Det är här Lars Larsson och Strängnäspartiet kommer till korta. De behöver kliva ner från sin position som gastande på läktaren och i stället delta i matchen på planen. Det är nämligen så man skiljer resultatpolitik från missnöjespolitik.

Historiskt har Strängnäspartiet visat sig fullt kapabelt till sånt. Varför man nu plötsligt vill byta taktik är minst sagt svårbegripligt.