Replik på Vänsterpartiet i Strängnäs svar den 1 juli.
Vänsterpartiet i Strängnäs med David Aronsson i spetsen vill inte att politiken i Strängnäs skall ha mätbara mål. Så har vi haft det i åtta år, och hur har det gått? Jo. När den politiska viljan inte är tydlig, hamnar en så stor organisation som en kommun på ett sluttande plan. Det är vad vi ser. Skolkrisen är en konsekvens av otydlighet.
Positiv förändring i en kommun utgår normalt från en tydlig politisk viljeinriktning. Den måste ut i organisationen och stämmas av kontinuerligt. Är man inte bra på något skall det upp på bordet och åtgärdas, inte sopas under mattan, som så länge skett i vår kommun. Självkritik är en dygd, också i en kommunal organisation. Mätbara mål borde vara en självklarhet, det tror jag de flesta skriver under på.
Strängnäspartiets politiska vilja grundar sig på kunskap, på beprövade erfarenheter och på en politisk vilja att få mer gjort för skattepengarna. Varför vill vi till exempel bevara valfriheten i omsorgen?
Mårten Blix, nationalekonom, Institutet För Näringslivsforskning (IFN) och Henrik Jordahl, IFN, professor vid Örebro universitet, har i sin forskning visat att statistiken är entydig, livskvalité ökar med valfrihet. De kunde bl.a. se att livslängden ökar i kommuner med valfrihet och privata aktörer i omsorgen. Kvalitén stiger och kostnaderna sjunker. Aronsson borde läsa forskningsrapporten: ”Privatizing Welfare Services – Lessons from the Swedish Experiment”, 2021, Oxford University Press.
Jag ser fram emot förslag från Vänsterpartiet, som består av mer än att bara sticka händerna djupare i skattebetalarnas fickor. Hur har det gått för uttalat socialistiska system här i världen? Jag lämnar till läsarna att fundera över detta.