Ordet tystnadskultur har blivit ett vardagsord inom såväl den politiska arenan som inom mediala sammanhang. Betydelsen och innebörden förklaras bäst genom en osund tystnad uppstår inom en avgränsad krets. Denna förklaring kan appliceras väl genom att vinkla och rikta blicken mot förhållandet avseende de avskedade lärarna på en skola i Eskilstuna.
Vanligast är att osunda tystnadskulturen uppkommer är när missförhållanden, sexuella trakasserier och ekonomiska oegentligheter uppmärksammas. Tystnadskulturen finns i alla samhällsklasser och främst i förhållande till denna ”klass”. Anmärkningsvärt ändras kulturen till att kallas personalärenden och sekretess.
Tystnadskulturen utplånar inte bara barns faktiska rättigheter, utan förgiftar även hela samhället och dess rättssäkerhet och urholkar tilltron till tjänstemän och politiker. Tystnadskulturen finns inte bara som ett begrepp i förorten till maktens korridorer, vilket är väsentligt att belysa. De två omplacerade lärarna är ett både problem och exempel på kommunens tjänstemän, fackliga organisationer och politiker saknar kompetens arbetsrättslig juridik och etisk kompass.
Det bör därmed klarläggas att lärarna i detta fall olyckligt fortsätter acceptera tystnadskulturen, som vidare kan beskrivas som ett normsystem och som bidrar till tystnad. Kollegor och övrig personal som borde pratat har lärt sig och accepterat. De berättar inte om missförhållanden och situationer som påverkar deras arbete att utbilda och säkerställa barns rätt till utbildning.
Det finns vidare grava brister och en och annan kännedom om felaktigheter på arbetsplatsen som man inte vågar berättar om. Chefer eller andra personer med höga positioner som i fallet på skolan, på arbetsplatsen tystar medarbetare för att information inte ska spridas. Det är viktigare att det ska se bra ut och att skydda den egna personen, sin anställning och arbetsgivaren, än att ta risken att bli upptäckt och råka ut för repressalier som därefter kan ”sekretessmarkeras”.
Genomlysning av skolledning, fackliga representanter och politikerstyrningen av kommunens skolor bör aktualiseras.