Oppositionsrådet Lars Larsson (LOK) påstår i en insändare med rubriken "Därför gick vi inte emot köpet av padelhallen" att Liberalerna är emot allt. Det stämmer inte.
Hade Larsson varit mer uppmärksam, till exempel under det senaste mötet i fullmäktige, hade han noterat att Liberalerna biföll 13 av 15 ärenden. Detta var inget undantag – vi röstar alltid ja till underbyggda förslag som gynnar kommuninvånarna, men vi säger ifrån när beslutsunderlagen är otydliga och otillräckliga.
Det är just därför vi yrkade på återremiss i fallet med padelhallen; underlaget var bristfälligt och det handlar om betydande summor för kommunen, inte minst i kommande anpassningskostnader av hallen.
Att kräva kvalitet och noggrannhet i beslutsprocesserna är att ta ansvar – inte att vara ”motvalls”. Till och med Socialdemokraternas gruppledare medgav på nämnda möte att flera av våra tidigare återremisser har varit berättigade.
Larsson verkar dock uppfatta varje försök att stärka demokratin som ”skrammel”. Men som tidningsledarsidan vid flera tillfällen har påpekat är just denna typ av granskning och krav på transparens nödvändig för att demokratin ska fungera. Vi behöver mer öppenhet och insyn i stora ärenden.
Med den splittrade oppositionsbänk vi har, med många ledamöter från ytterkantspartier och Lokalpartiet, får vi i mitten inte ihop den tredjedel av fullmäktige som krävs för återremiss. Detta gynnar majoriteten som kan fortsätta att lägga fram halvfärdiga förslag i vetskap om att oppositionen är för splittrad för att kunna påverka ärendena.
Det är tämligen ironiskt att Larsson i insändaren beskriver oss som ”Bo Baldersonska”, med hänvisning till det fiktiva statsrådet i den kända bokserien. Baldersons statsråd påminner mer om Larsson själv än om någon annan i Strängnäs kommunpolitik. Lägg därtill att oppositionsrådet är den enda som har lön för att driva oppositionspolitik på heltid.
Med halva mandatperioden passerad är det hög tid för honom att fundera på vad han egentligen har åstadkommit.