Vi lär oss att Europas länder förfogade över mer vapen än vad vi kunnat föreställa oss och att pengar aldrig fattas att betala krigsindustrin om mer behövs. En kolossal militär upprustning pågår för att hjälpa Ukraina att hålla inkräktaren stången. Vi lär oss att Europa genom att köpa gas och olja är delaktiga i finansieringen av Rysslands repressiva krigsmaskineri. Vi lär oss att när världen fortsätter göda sitt fossilberoende den inte är så noggrann av vem man handlar, bara oljan levereras. Att ändra sin konsumtion och livsstil sker på medborgarnas egna initiativ. Politiken undviker att tala klartext om klimatkrisens allvar och vilka omvälvande förändringar samhället står inför, av rädsla att förlora röster.

Vi lär oss att det finns en kostnad av kriget i Ukraina som aldrig kan betalas: människoliv, överlevande som för alltid är märkta av alla grymheter de bevittnat, förstörd natur och infrastruktur. En brändernas, bombernas, explosionernas kostnad som hela tiden ökar mängden koldioxid och giftiga gaser i atmosfären. Vi lever i ett existentiellt dilemma när västvärldens vapen försvarar Ukraina men samtidigt bidrar till den pågående miljö- och klimatkrisen som kommer att bli en kostnad för oss alla.

Fredsrörelsen står inför väldiga utmaningar. Den grundläggande idén om gemensam säkerhet som en viktig väg mot en fredligare värld visade sig väga lätt i skarpt läge. Men trots sitt totala underläge i dagens säkerhetspolitiska debatt, har fredsrörelsens mantra om nödvändigheten att kämpa för en kärnvapenfri värld, diplomati och samtal aldrig varit viktigare att upprepa än nu. 

Det har vi lärt oss av kriget i Ukraina.