Idag kommer jag prata om arbetsplatsmobbing. Den subtila mobbingen. Där det tar ett tag innan man förstår att man faktiskt blir utsatt för mobbing. Den är inte lika ren och synlig som mobbning på skolgården kan vara. På en skolgård där ser man sin förövare och där ser man även att andra ser det som inträffar. En del personer ingriper mot mobbningen och går ibland emellan.
På en arbetsplats är det inte alltid så självklart att någon ingriper. En del både ser och hör, men gör inget för att det ska ta slut, de blir istället passiva deltagare. Den subtila mobbingen kan te sig på det vis att man ignorerar sin medarbetare, man exkluderar även personen i fråga. Det kan även uppfattas av den som mobbar att man inte har förstått arbetssättet. Att man hela tiden är den som ej förstår. Fast det inte finns någon grund till det. Som förälder till ett barn som mobbas på en skola förväntar man sig att skolledningen tar sitt ansvar. Men vad är att göra när ledningen och medarbetare inte reagerar? Frågan är, hur många blir kränkta och mobbade på sitt arbete för att en dominant "klick" får styra och ställa i sin arbetsgrupp? Hur många tvingas få känna att man inte har någon plats i en arbetsgrupp? Hur många tvingas sitta på sin lediga tid för att ladda inför nästa möte med de som utsätter sin medarbetare för det grövsta som man kan göra i jobbet, att inte få känna sig trygg och säker på sin arbetsplats.
Måste man uppvisa fysiska skador för att någon ska våga ställa upp för sin medarbetare? Måste det ske något ännu värre för att ledningen ska reagera? Vad kan man göra för den utsatte när ingen ingriper och säger stopp? Vad kan man göra när ens egna ord inte räcker till? Vi matas dagligen med ordet "att visa civilkurage". Var är den medarbetaren som vågar visa civilkurage inför sina medarbetare och chefer. Visar sin kollega att: "Jag ser dig och du är inte ensam i detta". På skolgården kan den utsatte eleven ha lyckan att få möta en elev som bryter sig loss ur klungan och säger: Stopp! Vad är det som gör att trots att man vet och ser mobbningen så ingriper ingen? Borde vi vuxna inte vara mer lärda och ha mera rättvisepatos än våra barn? Hur många fler människoöden ska vi se gå under innan man reagerar? För det är så, att vem som helst kan bli utsatt.