Vi väljare saknar konkreta vallöften. När, vad och hur var några var några av de frågor jag hade då jag besökte de fyra valstugorna i Strängnäs (18/8) SD, S, M och V. Kanske via deras partiprogram.
Efter att ha gjort det kunde jag konstatera att endast V hade ett 61 sidor långt partiprogram. Men från 2016! Med tanke på allt som hänt i Sverige och vår värld sedan dess, så är innehållet i detta konvolut knappast särskilt relevant längre.
De övriga tre partierna hade inga partiprogram. Endast pamfletter med bilder på deras ledare och ungefärligen samma svepande floskler som tidigare år. Förbluffande lika varandra!
Min slutsats från detta besök blir att ingenting av det material jag fick har någon trovärdighet. Som exempel kan jag nämna: Återinrätta studentexamen som den var före 1968, då den avskaffades. Och möjliggör därmed att svensk utbildning kommer upp i nivå med den i övriga EU-länder.
Avskaffa regionerna och återinrätta Medicinalstyrelsen, som ansvarig för all vård i Sverige. Halvera antalet mandat i kommunstyrelser och riksdag. Tillsätt kompetens som styr våldsbekämpning och annan kriminalitet. Och med det en förbättrad lagstiftning.
Avreglera många restriktioner inom arbetslivet och minska byråkratiseringen. Inför den förestående lågkonjunkturen kommer en ”svångremspolitik” att bli oundviklig – oaktat vilka partier som får makten. Med ovannämnda åtgärder minskar offentliga kostnader och skapar dessutom en långsiktig möjlighet att få ett bra land att bo i – för alla.
Att till exempel två kvinnliga partiledare vägrar samarbeta eller tala vuxet med varandra är ju inte bara ”sandlåda” utan ovärdigt ett partis ledare. Den stora utmaningen för oss alla är samarbete och solidaritet. Vi har inte längre råd med pajkastning och småskaligt partitänkande. Vi är ett land med stora gemensamma problem. Och då gäller det att hålla ihop. Kanske vi då kan klara av att få behålla det land, som vi en gång byggt upp.