Det gigantiska informationsflöde som vi människor exponeras för i vårt dagliga liv skapar en människotyp som kännetecknas av ytlighet, affektlöshet, minskande förmåga att förstå samband mellan orsak och verkan. Vårt beroende av datorer gör oss helt enkelt dummare. Vårt minne försämras allt eftersom datorerna tar över denna funktion.

Jag har länge oroats av hur människan påverkas av den informationsexplosion som it-samhället skapat. Vi hinner inte bearbeta mer än en bråkdel av informationsflödet. Det mesta försvinner från vårt medvetande. En del går till vårt undermedvetna, där det kan ställa till med en del trassel.

Informationsbehov är smittosamt och har stor tillvänjningseffekt. Om det behovet tillåts dominera våra liv, så försämras de egenskaper som skiljer människan från datorn, nämligen kreativitet, flexibilitet och spontanitet, och även kunskap integrerad i ett sammanhang.

Särskilt oroande är hur vi ska få fram tillräckligt många duktiga forskare, läkare, ingenjörer och andra yrkesgrupper där det krävs spetskompetens. Ingen av oss vill bli behandlad av en läkare eller psykoterapeut som uteslutande bygger sin diagnos och behandling på färdigprogrammerad datainformation.

Man kan förväxla kunskap med information. Men kunskap är att veta och samtidigt förstå. Människans hjärna kräver träning och ständig exponering för problemlösning, att förstå kausala samband, att användas för att stimulera vår nyfikenhet - (”an inquiring mind”).