Vi är grannar i Svista och Hagnesta, boendes inom några hundra meter från Senior Materials planerade utsläpp, och vi står nu inför ett beslut som ingen av oss borde behöva ta.

Senior Material, som har fått dispens att släppa ut 900 ton metylenklorid per år, har blivit en del av vår verklighet. Men denna verklighet innebär att vi, våra barn och våra hem hotas av ett giftutsläpp som ingen av oss har valt.

Metylenklorid är inte bara ett ord på papper – det är ett gift som påverkar vår luft, vår hälsa och vår framtid.

Ett ungt par står på tröskeln till att flytta in med sin lilla dotter. Hur ska de kunna leva med vetskapen att deras lilla flicka ska utsättas för detta utsläpp?

Hur kan vi grannar leva med vetskapen att vi och våra barn kommer att utsättas för detta?

Ska vi bara stå och se på när våra hem förvandlas till en ohållbar plats att bo på?

Sedan vi fick veta om detta utsläpp har vi levt med sömnlösa nätter. Oron över vad vi och våra barn kommer att andas in är ständigt närvarande. Hur kan vi känna oss trygga när vi inte vet vad nästa andetag för med sig?

Vi har alla valt att bygga våra liv här. Våra hus är inte bara väggar och tak – de är våra hem, där vi känner oss trygga, där våra barn växer upp eller har växt upp och där vi tänkt stanna. Men nu känns det som att vår verklighet rivs i bitar.

Om vi tvingas flytta, vem kommer vilja köpa våra hus?

Vem kommer vilja flytta in när vi själva flyr?

Ingen borde behöva sälja sitt hem på grund av en giftig verklighet, men det är där vi står nu. Hur ska vi våga bo kvar?

Vi vädjar till ansvariga att tänka på oss som bor här – på våra barn, våra liv och vår framtid. Är det verkligen värt att tillåta utsläpp som riskerar allt detta?

Vi kräver svar och handling innan det är för sent.

Vi vill inte lämna våra hem. Men om inget görs, vad har vi för val?