Författaren Samuel Clemens, mer känd som Mark Twain, tillsammans med sin fru och dotter år 1900.
I en tid när nyhetsflödet konstant matar oss med hot och faror är det lätt att låta oron ta över våra tankar. Vi går omkring och bär på tunga moln av bekymmer som skymmer sikten för livets faktiska verklighet. Men hur ofta stannar vi upp och granskar våra tidigare orosmoln? Hur många av dem utvecklades egentligen till de stormar vi fruktade?
Mark Twain uttryckte det träffande när han sa att han upplevt många katastrofer i sitt liv, varav endast ett fåtal faktiskt inträffade. Hans insikt är lika relevant i dag som då. Vi människor tycks vara experter på att måla upp värsta tänkbara scenarier i våra huvuden, men betydligt sämre på att i efterhand utvärdera hur många av dessa mardrömsscenarier som faktiskt blev verklighet.
Tänk dig att du skulle föra en "orosdagbok". En vecka oroar du dig för att pengarna inte ska räcka till, nästa för att bli stämd på jobbet, den tredje för att ha sårat en vän och den fjärde för ett pinsamt inlägg på sociala medier. Men hur många av dessa orosmoln resulterade i något annat än sömnlösa nätter och onödig stress?
När vi väl har tagit oss igenom den fruktade situationen är vi redan upptagna med nästa potentiella hot. Vi ger oss aldrig tid att reflektera över hur oproportionerlig vår oro ofta var i förhållande till det verkliga utfallet. Denna brist på eftertanke gör att vi missar chansen att lära oss av våra erfarenheter och kanske inse att världen inte är så skrämmande som vårt inre vill få oss att tro.
Det är dags att vi börjar granska våra orosmoln mer kritiskt. Inte för att förneka att livet ibland bjuder på verkliga utmaningar, utan för att bättre kunna skilja mellan reella hot och vår hjärnas benägenhet att överdriva faror. För kanske är det så att den största stormen inte pågår därute i världen, utan i vårt eget sinne – och det är där vi behöver börja vårt förändringsarbete.
Låt oss ta Mark Twains kloka ord som en påminnelse om att ta ett steg tillbaka, andas, och fråga oss själva: Hur många av våra tidigare orosmoln blev egentligen till storm?
