Världsmästare i klimat kräver uppoffringar

Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll har satt som mål att Sverige ska bli världens första fossilfria nation år 2045, skiver Arne Lövgren.

Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll har satt som mål att Sverige ska bli världens första fossilfria nation år 2045, skiver Arne Lövgren.

Foto: Lars Schröder/TT

Insändare2022-01-25 21:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sverige har nyss blivit Europamästare med 30 procent utsläppsminskning mellan år 1990 och 2020 i Kyotoprotokollet. Med stabil vatten- och kärnkraft för elproduktion byggdes de gångna 30 åren nya värmeverk för biobränsle som ersatte kol och olja. Även industrin och hushållen fasade ut fossil förbränning. Bra gjort Sverige.

Nu är det dags för nästa mästerskap i klimatgrenen. Vår klimat- och miljöminister Annika Strandhäll har satt som mål att Sverige ska bli världens första fossilfria nation år 2045. Ny stormaktstid väntar om resurserna finns och folkviljan är med, men med följande internationella jämförelse förblir målsättningen en symbolhandling. Statistik från UNEP Gap Report presenterad för år 2020 anger följande utsläppsnivåer: Sverige 50 miljoner ton, USA 6 000 miljoner ton och giganten Kina 13 000 miljoner ton med pågående ökning som tillåts i Parisavtalet. Subventionerade elcyklar i Sverige hjälper föga!

Vår lösning är fossilfri el, som på olika sätt ska kunna ersätta fossil kol, olja och gas vid framställning av järnmalm, stål och kvävegödselmedel. Detta är en energirevolution som kostar nya naturresurser. Elektrolys tappar 50 procent av energivärdet i vätgasen och sällsynta jordartsmetaller i dagbrott med slagghögar och kemisk fällning orsakar miljökatastrofer som inte syns i en blänkande elbilshall.

Nu växer det nationella/lokala motståndet mot denna gruvexploatering, trots brist på råvara och priser som skenar. Elbilen är dyr men elmotorn är tyst, effektiv och utan avgaser och värdefull som drivkälla. Och vi som tankar bensin och diesel deltar med plånboken i EU:s högsta biobränsleinblandning och upptrappning ligger i reduktionplikten.

Det börjar känna på att vara i ledarklungan och vårt lopp till 2045 har bara börjat.

Omställningen kräver, med bibehållen kärnkraft, ytterligare 50 procent elproduktion fram till år 2045 och vattenkraften kan inte byggas ut. De flesta av våra nuvarande 4 500 vindkraftverk har då tjänat ut men målsättningen kräver dubbelt så många. Var ska de lämpligen stå och var finns landskapet och folkviljan? Våra länkar till norra Europas elmarknad påminner om omställningens skenande elpriser.

Visst behöver vi ställa om vårt levnadssätt men politiker som spräcker våra företag och vår vardag blir inte omvalda.