De unga sitter i bostadspolitikens rävsax påstås det. Krav på ökade subventioner med ännu högre skuldsättning framförs. Detta medför förstås större risker. Vad händer när marknaden viker och rävsaxen slår igen? Riksbanken har varnat länge. Vore det inte bättre att fördela subventionerna på alla upplåtelseformer? Kan det vara rätt att det ska kosta dubbelt så mycket att hyra som att äga? Ungdomarna må sitta i en rävsax men där har hyresgästerna suttit länge!