Insändare: Vem vill leva i två år i det här experimentet?

Det är med sorg man kan konstatera att politiker i Eskilstuna ovetandes tror att Senior Materials tillstånd för miljöfarlig verksamhet är beviljat utifrån myndigheters kompetens. Sanningen är att Miljöprövningsdelegationen givit tillstånd med några villkor som grund. I dessa villkor hänvisar de till lagparagraf 27 i miljöbalken, vilken säger: “När verkningarna av verksamheten inte kan förutses med tillräcklig säkerhet, får frågan skjutas upp [...] till dess erfarenhet har vunnits av verksamhetens inverkan”.

Detta betyder att MPD inte vet vilka konsekvenserna av Senior Materials planerade utsläpp blir, och då ger de bolaget en prövotid på två år för att bolaget under den tiden ska visa på vilka konsekvenserna blir.

Politiker och icke insatta som envisas med att hysa sin tilltro till myndigheters beslutsfattande, har inte förstått att de myndigheter som fattat beslut, inte har tillräcklig kännedom om utsläppens effekt på hälsa och miljö.

Att MPD ger Senior Material två år för att pröva sin verksamhet, innebär inget annat än att man utsätter Eskilstuna och intilliggande områden för ett experiment. Att dessutom, som vissa politiker gärna gör, hävda att metylenklorid “poff försvinner med luften”, är att ljuga folk rakt i ansiktet.

De utredningar som gjorts inför Senior Materials ansökan redogör för nedfall. Mängden nedfall har man angett, men utredare reserverar sig genom att påpeka att metoden som använts inte är anpassad för flyktiga organiska ämnen (som just metylenklorid).

Många barnfamiljer planerar nu sin flytt från staden, vilket är mer än förståeligt. Vem vill låta sina barn andas luft förorenad med gift? Vem vill låta sina barn dricka vatten, i vilket gift regnat ned? Vem vill låta sina barn bada i sjöar där gift fallit ned?

Metylenklorid är som bekant tyngre än luft. 10-15 procent av det som släpps ut omvandlas inte till koldioxid. Det blir till nedfall. Enligt Senior Materials utredare har metylenklorid en halveringstid på 10,9 dagar i vatten. Låt oss säga att 3 g/liter hamnar i vatten. Efter 10,9 dagar finns alltså 1,5 g/liter kvar. Utsläppen kommer att vara konstanta. Det blir ett oavbrutet flöde av kemikalier. Luften fylls ständigt på. Vem vill leva i ett sådant experiment i två år?

Politiker kan dock glädjas åt de många jobbtillfällen som dyker upp, när vi som vet säger upp oss och söker jobb på annan ort. Fler tomma platser i förskola och skola lär det också bli, men lärare drar man ju sig inte för att säga upp i Eskilstuna.