Vi har alla ett ansvar för demokratins välmående

Vi alla har ett ansvar för vår demokratis välmående. Vi kan påverka genom ”våra” (av andra valda) listade representanter, skriver Roy Hansson ”Vanlig människa".

Vi alla har ett ansvar för vår demokratis välmående. Vi kan påverka genom ”våra” (av andra valda) listade representanter, skriver Roy Hansson ”Vanlig människa".

Foto:

Insändare2022-09-09 21:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Vår demokrati är hotad”. Så säger alltfler, från riksdagens talman till partiföreträdare, chefredaktörer och debattörer. Och en och annan ”vanlig” människa. Men vad hotas? Och av vem?

Den liberala demokratin (medborgarstyre) är mer än fria val. Rättssäkerhet, livets okränkbarhet, yttrandefrihet, individens frihet och integritet, allas lika värde och solidaritet är värden oskiljaktiga från demokrati som begrepp. Makten ska utövas i en öppen, respektfull dialog.

Riksdagens talman, A Norlén gav i en debattartikel i EK (04-10) en bild av de samlade hoten mot dessa värden och aviserade en ”eriksgata” för en dialog om demokratins problem. Viktigt är att en sådan dialog grundas i en förståelse av samtiden. Hur kommer det sig att hoten uppstår?

En del av svaret kan finnas i den uppfattning jag delar med många: politiken har flyttat fokus, från medlemsstyrd ideologi till handelsvara. En vara i bästa fall grundad i en partidialog, men alltmer i lobbygrupper och stängda styrelserum. Rikspolitiken företräder inte ”oss”, utan är snarare försäljare av en av starka intressen paketerad vara.

Där finns problem. ”Marknadsliberalism” i välfärdstjänster är knappast vare sig marknad (handelsplats) eller liberalism (tankens frihet), utan snarare en kapitalets guldåder. De flesta inser att privatisering av samhällets gemensamma åtaganden och resurser medför minskat medborgerligt inflytande. Och att miljarder i vinst till ”välfärdsföretag” av skilda slag medför lika mycket mindre till barn, elever eller vårdbehövande. En majoritet medborgare förstår att skattesänkningar och ”mer pengar till välfärden” inte går ihop. Fler än jag menar att i debatten kring ”gängvåld” hör ropen på insatser som äventyrar rättsstaten de starka rösterna, men de som talar om hur vi ska lösa bakomliggande orsaker hörs mindre. Och klimatet är gökungen i boet som knappt någon vill kännas vid.

Snart är det dags för demokratins högtidsdag – valet av företrädare. Jag är nog inte heller ensam med att känna olust över den senaste tidens debatt. Halvlögner, påhitt, högt tonläge men knappt med trovärdigt innehåll. Är dessa röster den grädda som ska styra vårt land under kommande år?

Vi alla har ett ansvar för vår demokratis välmående. Vi kan påverka genom ”våra” (av andra valda) listade representanter. Ta kontakt, ställa frågor, kräva svar. Och uppmana dem att vara mer närvarande i lokala sammanhang.

Huruvida talmannens tilltänkta turné gett resultat är mig okänt.