Vi måste prata om elefanten i Paulinska salen

Vi kan inte bara fortsätta med business as usual, skriver skribenterna. OBS: Bilden är ett montage och bilden från fullmäktige är inte från i år.

Vi kan inte bara fortsätta med business as usual, skriver skribenterna. OBS: Bilden är ett montage och bilden från fullmäktige är inte från i år.

Foto: Anupam Nath/Joakim Serrander (montage)

Insändare2024-05-29 10:19
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det som slog oss på månadens möte i kommunfullmäktige i Strängnäs (20/5) var omtanken och rätten för våra barn till en bra skolgång och en ljus framtid full av möjligheter. Just barn och framtiden fanns i många framföranden. Men hur den framtiden, med klimatförändringar och förlorade ekosystem, kommer att se ut var det inte många som reflekterade över eller tog upp.

Det är självklart att vi ska ge barnen en utmärkt möjlighet att bli självständiga, fria, kreativa och ansvarstagande individer genom en bra skola. Men varför värnar vi inte hela deras framtid? Hur kommer världen se ut när deras utbildning är klar? Vilken framtid kommer de att möta i klimatförändringarnas spår?

Vi måste prata om elefanten i rummet. Vi måste på allvar ta in och acceptera vad forskarna och vetenskapen säger om vår framtid om vi bara fortsätter med business as usual. Det betyder att vi måste ta vårt ansvar, våga lyfta blicken bortom ordning och reda i ekonomin i dag och se det kaos som närmar sig snabbt.

2040 ska Strängnäs kommun vara en klimatneutral kommun. Det innebär att alla vi som bor och verkar inom kommunen behöver minska våra utsläpp med 14 procent per år för att nå dit. Vi är inte ens i närheten av att lyckas med detta.

Det är ungefär en skolgång dit och vi vet ju hur fort en sådan går.

Kommunens kärnverksamhet, som skola, omsorg, kollektivtrafik tillsammans med regionen ska vara i centrum, men klimat- och miljöfrågan måste också vara en kärnfråga. För den hör till kärnan för vår överlevnad.

Detta är en enorm utmaning och som inte politiken klarar på egen hand. Men den måste gå före och visa vägen. Vi vet att det inte är lätt att vara de vuxna i rummet, att ta tag i svåra saker, säga nej när andra vill ha ett ja. Men så har vi alltid gjort för våra barns skull.

Vi kan och många av oss vill. Men vi måste agera NU. Vi är med! Är ni?