Vill börja med att konstatera att de flesta förhållanden ändå fungerar bra, där båda parter kan och vill diskutera uppkomna situationer för att tillsammans finna goda lösningar.
Men det faktum att misshandel fortfarande existerar inom alla samhällsgrupper är skrämmande. Att en man som normalt sett är större och starkare kan ge sig på en fysiskt sett svagare person. Vad beror det på? Kanske till en del på vår över 2000 år gamla kultur, där mannen varit normen. Dels för att vi inte kommit så långt med jämställdhetsarbetet som vi tror. Men också den enskilda faktorn att de män som förtycker sina kvinnor fysiskt eller psykiskt, troligtvis inte själva mår bra. De kan i något avseende känna sig underlägsna, sakna egen inre makt och styrka och söker detta hos kvinnor de träffar.
I början av en sådan relation börjar det med kärleksfull uppvaktning och smicker för att sedan successivt övergå i svartsjuka, makt och kontroll genom ekonomi, sex, eventuella barn, sociala kontakter etc. Ju mer mannen kan slå ner på en kvinna, desto mer makt och kontroll upplever han sig få. Ju mera kvinnan skräms, tystas ner och passiviseras, desto mera krymper hennes energinivå. Hon har knappast ork att i detta läge ta sig ur sin situation på egen hand. Dessutom känner hon ofta skam över att ha hamnat i denna situation. Men skammen tillhör snarare mannen eller samhället.
Den dag kvinnan med någons hjälp kommer ur sin situation, behöver hon vila och läka inifrån och ut för att återta sin styrka och sitt självförtroende. Medan mannen ofta fortsätter med sitt beteende genom att söka upp ett nytt offer som han kan ”parasitera”.
Vad kan vi göra? Målet på sikt bör vara att vi inte ska behöva ha särskilda kvinnojourer! Det är ju ett stort misslyckande att vi inte lyckats bättre med jämställdheten i vårt land.
Vi måste agera aktivt redan när barnen är små - i hemmet, där barnen behandlas lika, oberoende av kön. Sedan fortsätter jobbet i förskolan på ett naturligt och lekfullt sätt. I grundskolan ska en flicka aldrig behöva höra ord som ”hora” eller annan nedsättande handling. I högstadiet och gymnasiet bör man ha djupare diskussioner om vad jämställdhet betyder i praktiken inom olika områden som arbetsplatser, ekonomi, familjekonstellationer, även inom integrationen, där personer från andra länder kan ha en helt annan syn på frågan. Självkännedom är också viktigt i sammanhanget. Vem är jag, vad har jag med mig, vad vill jag etc, är en grund för att förstå sig själv och andra samt att visa respekt för varje individ man möter i livet.