När polisen inför visitationszoner, som för polityrens skull kallas för säkerhetszoner, tycks de utgå från att alla brottslingar är hjärndöda och att de kommer att bete sig som vanligt med vapen, narkotika och pengar. Så kommer naturligtvis inte att ske utan de kommer att välja andra vägar och annat beteende just i dessa zoner.
Resultatet blir också ett spel för galleriet där polisen kan ange att så och så många personer muddrats, så många fordon har genomsökts men att resultatet i stort är noll. De som har kontrollerats är oftast skötsamma medborgare som aldrig gjort någon förnär.
När polischef Marit Jöhnemark redogör för resultatet efter en veckas aktiviteter är hon lagom luddig och hennes redogörelse säger inget om resultatet är på grund av visitationszoner eller normal ordningspolisverksamhet. Hennes luddighet gör att jag anar det senare som orsak.
Visitationszoner skall vara geografiskt begränsade. I Eskilstuna har polisen lyckats med konststycket att få halva Eskilstuna i den ena zonen och två stora bostadsområden i den andra zonen. Beslutet kan överklagas men först efter att polisens beslut har fattats och överklagningstiden beräknas till två veckor. Således också ett spel för galleriet, man kan inte överklaga förrän beslut om zoner fattats och överklagandet kommer inte att vara behandlat förrän efter att zonbeslutet har gått ut.
Visitationszoner är egentligen bara en förlängning av hur polisen tidigare betedde sig när en skjutning inträffat. Om siffrorna är för en veckas verksamhet är det ganska skralt. Före zonernas tillkomst orsakade en skjutning ett stort polispådrag under några dagar. Då kontrollerades allt och alla och poliserna var både aktiva och intensiva under denna tid. Allt skedde utan några centrala beslut men nu förlängs detta tillvägagångssätt till 14 dagar.
Dessa säkerhetszoner kommer likt de tidigare genomförda aktiviteterna att medföra ett betydande lugn men detta är väl knappast förvånande eftersom de flesta laglösa har så mycket självbevarelsedrift att de inte begår brott framför näsan på polisen. Jag är övertygad om att en polisiär aktivitet utanför denna typ av säkerhetszon skulle ge ett mångdubbelt bättre resultat eftersom narkotikabrott och vapenbrott ofta uppdagas av polisiära insatser.
Dessa säkerhetszoner måste bli föremål för en utvärdering och då hoppas jag att polisiära statistiker inte gör denna för dessas förmåga att ställa upp och tolka siffror kan ställa allt på högkant.