Visitationszonerna – ett experiment som måste ifrågasättas

Polisen valde i veckan att klassa två stora områden i Eskilstuna som säkerhetzoner, eller visitationszoner som skribenten hellre vill uttrycka det.

Polisen valde i veckan att klassa två stora områden i Eskilstuna som säkerhetzoner, eller visitationszoner som skribenten hellre vill uttrycka det.

Foto: Joakim Serrander

Insändare2024-09-06 06:03
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Det är bra att det testas” är den politiska reaktionen (ekuriren.se 24-09-03) på att staden blivit till största delen klassad som visitationszon. Även om man är mycket mån i dag att använda den förskönande omskrivningen ”säkerhetszon” är det i praktiken precis samma sak, språket är viktigt för den allmänna känslan och uppfattningen.

Namnbytet är politisk marknadsföring och nu riktas säkert en del blickar mot Eskilstuna med intresse för just detta mycket osmickrande experiment. Ungefär som ett zoo, skulle man kunna säga, och använda samma terminologi som politiker i stan gjort tidigare när stadens brottslighet uppmärksammats nationellt (SVT 27 augusti 2022). 

För det är just ett experiment som måste ifrågasättas. Samma sak har redan har gjorts på andra platser utan några som helst påvisbara resultat. Åtgärden är dåligt utforskad och läget beskrivs av Manne Gerell (ekuriren.se 2024-09-04). Slutsatsen som i dag finns är tydligen att polisiär närvaro minskar den sorts brottslighet åtgärden riktas mot på platsen, och det känns ju faktiskt även för en lekman föga förvånande. Att denna effekt också är mycket tillfällig kan också begripas, eftersom ingen grundorsak till problemet som man vill lösa angrips.

Det går heller inte att koppla visiterandet i sig eller polisens utökade befogenhet till den temporära minskningen av brottsaktivitet vilket nog indikerar att hela idén med dessa zoner är ganska meningslös. Man kan heller inte utesluta rent skadliga effekter av visitationszoner när profileringen av de som visiteras görs.

Manne Gerell säger mycket lite om detta och man får väl anta att det inte heller här finns någon solid forskning. Slutsatsen blir att detta lilla experiment i staden uppfyller alla tillgängliga kriterier för symbolpolitik.

Som skattebetalare så undrar man således inte bara vad man får för pengarna utan även vad experimentledaren tror att vi skall få för pengarna, när stora resurser läggs på något som förefaller vara ett mycket oplanerat fullskaligt experiment på befolkningen i Eskilstuna.

Kan man förvänta sig någon sorts redovisning av utfallet och vad det kostat?

Finns det i dag överhuvudtaget någon beskrivning av vad man förväntar sig, och hur mätmetoden ser ut?

Och om det skulle gå att koppla en eftersökt effekt till visitationszoner, vad blir då nästa steg?

För visst är det ju så att vissa sorters brottslighet förefaller kunna kväsas i starkt totalitära regimer, men då med metoder som inte varit tillämpbara i Sverige sedan flera hundra år.

Så hur är målet definierat?