Vi måste ta tag i den skenande ojämlikheten

Det får räcka nu Sverige! 
Vi är det land i hela OECD där ojämlikheten ökar mest och snabbast. Vi är det land i världen som har flest miljardärer per capita. Och ju fler miljardärer ett land har, desto fler blir fattiga, vilket alla rent intuitivt logiskt förstår, förutsatt att man inte är ekonom eller jobbar på Timbro. Det finns inte hur mycket pengar som helst och har några få väldigt, väldigt mycket så betyder det såklart att andra har mindre. 

Det man behöver veta om ökad ekonomisk ojämlikhet (dvs att vissa är väldigt, väldigt rika på bekostnad av andra) är att det leder till samhällsproblem som ökad våldbrottslighet, fler mord, fler personer i fängelse, sämre resultat i skolan, fler med psykisk sjukdom, fler som missbrukar droger osv. Låter det bekant?

Sverige var 1980 ett av världens mest jämlika länder vilket också avspeglades i samhället: vi hade världens mest jämlika skola, som omvärlden såg på med beundran - nu skrattar samma omvärld åt den svenska skolan (där vi är det enda land i världen där privata företag kan ta ut obegränsad vinst ur en 100 procent skattefinansierad skola) och undrar vad som egentligen hände? 1980 fick alla vård efter behov och ungdomar hade fritidsgårdar att gå till och våra pensionärer kunde leva på sina pensioner. 

Nu är Sverige i stället ett land där vilsna kommunpolitiker (jag har själv varit en), eller ännu värre, aktiebolag, vars enda lagstadgade, explicita uppgift är att generera vinst till dess ägare, bestämmer över skolorna, det viktigaste vi har i det här landet. 

Sverige är också ett av få länder i världen som har tagit bort gåvoskatten, arvsskatten, förmögenhetsskatten och fastighetsskatten - skatter som finns i ”lågskatteländer” som t.ex. Luxemburg, Schweiz och USA. Konsekvensen av detta är att de redan rika blir rikare och gemensamma resurser, som är till för alla efter behov, blir sämre. 

Sverige har också, likt inget annat land i världen, avreglerat och privatiserat det statsägda i extrem hastighet och omfattning. Sedan undrar vi varför elen är så dyr, varför pensionerna är så låga, varför apotekshyllorna gapade tomma under pandemin, och varför det är så mycket förseningar i tågtrafiken, för det är inte SJ:s fel, trots att det är vad de flesta säger. Allt är resultatet av samma politik: den nyliberala marknadsfundamentalismen, som helt och hållet varit den rådande dogmen i svensk politik sedan mitten 1980-talet, oavsett politiker i regeringsställning. Denna politik har, förutom det ovannämnda, också gett oss fastighets- och finanskriser både i Sverige och globalt och i spåren av detta frodas en extremistisk nationalism i form av t.ex. Donald Trump och Brexit och naturligtvis Sverigedemokraterna, vars politiska strategi är att underminera demokratin. 

Vi har tyvärr bara börjat se konsekvenserna av den politik vi har fört sedan 1985. Det kommer bli ännu större klyftor i samhället, ännu mindre tillit mellan människor - vilket leder till mer polarisering, ännu överfullare i våra fängelser, ännu våldsammare på våra gator och det enda som politikerna gör är att tävla om vem som kan hitta på det hårdaste straffet för så många redan utsatta som möjligt, trots att all forskning visar att det inte hjälper och ofta blir kontraproduktivt. 

Så frågan blir: ska vi fortsätta straffa oss själva tills vårt samhälle är obeboeligt eller ska vi börja göra något åt det? Det finns en annan väg än detta status quo där allt långsamt bara blir sämre och sämre!