Less på att kvinnor ska känna sig rädda när de är ute själva

I söndags blev en kvinna överfallen och slagen i Kronskogen. Polisen utreder händelsen som misstänkt våldtäktsförsök.

I söndags blev en kvinna överfallen och slagen i Kronskogen. Polisen utreder händelsen som misstänkt våldtäktsförsök.

Foto: Joakim Serrander

Eskilstuna2024-07-25 18:13
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu får det väl vara nog? Hur länge ska man leva utan att behöva höra om män som skrämmer kvinnor?

Ännu en gång har en man i skogen tagit sig friheten att hoppa på en kvinna och skrämma upp henne. Samtidigt när nyheten kommer ut skräms alla andra kvinnor.

Så fort man som liten tjej börjar bli så självständig att man rör sig ute på egen hand börjar det. Oron och rädslan för att någon som är fysiskt starkare ska hota eller överfalla dig. Man blir van och det blir ett normaltillstånd. 

Jag har inte en enda väninna, kvinnlig kollega, kvinnlig släkting som inte någon gång varit med om något av följande, känt sig hotad, blivit kränkt, skrämd, överfallen, slagen, förnedrad eller något annat otrevligt av någon man som känt sig starkare och haft makten, och tyckt sig ha rätten att utföra dessa handlingar.

Varför ska det vara så att vi kvinnor alltid behöver känna oss oroliga när vi rör oss ute på egen hand? Varför behöver vi planera våra promenader, joggingrundor, arbetsvägar med tanke på hur mörkt det är, hur många träd det finns, om det är bebott, om busshållplatser finns, om vi har nyckelknippan i näven, mobilen laddad, osv?

Nu ska vi åter igen känna oro över att ta en joggingrunda i Kronskogen bara för att någon man tagit sig rätten att skrämma upp en tjej. Vi vet inte om han planerat att göra något ännu värre. Med vilken rätt har han gjort det? Är inte skogen lika mycket tjejens som hans? Varför ska tjejen ha mindre rätt att i lugn och ro röra sig i skogen?

Alla ni män som är anständiga, och det är de allra flesta av er, försök att tänka er in i den känslan en gång. På allvar. Känslan av att alltid känna oro för att någon ska angripa dig och har styrkan att göra det på grund av sitt fysiska kön. Kanske kan ni påverka någon i er närhet, som är störd, att bli mindre störd för det är så förbannat tröttsamt att som kvinna alltid vara på sin vakt. 

Det känns så uttjatat att prata om detta men vi kommer tydligen ingenstans. Vi tjejer och kvinnor har precis lika stor rätt till lugn och ro i naturen, i staden, på landet, som ni killar och män.