Svar på "Obefintlig uppfostran leder till hämmad utveckling" i EK 8/5.

Var är föräldrarna? Den frågan ställer en insiktsfull ’Gammal gubbe som gjort lumpen’ i en insändare.

Föräldrar är på sina arbeten för att tjäna pengar till samhällets högprioriterade och pådyvlade överkonsumtion. Barn är i förskolan från 1,5 års ålder, där de lär sig första grunderna i konkurrens, kollektivism och gängmentalitet. Dagens föräldrar och pedagoger har ofta själva vuxit upp på dagis. Nu mår alla grupperingar dåligt av trötthet, kärleksbrist och stress. Vi har stor välfärd men medicinerar och drogar mot illamående. Allt detta är självklart mycket tragiskt!

Alla vill att alla ska ha lönearbete. Alla vill konsumera mera och samtidigt rädda jorden. Att själva ta hand om sina egna barn bedöms idag ha lågt värde, ett val som ses ner på. ’Samhället vet bäst.’ Vi har det samhälle vi själva skapar. Så varför klaga? Kärlek till pengar är en rot till allt ont. Den tvivelaktiga kärleken är vi blint trogna.

Föräldra- och kärleksbrist göder allt slags elände; här hjälper inte mer pengar och fler resurser till skolor och polisväsende. Men att försöka stoppa vårt fysiska och mentala samhällsförfall är som att ställa sig framför ett höghastighetståg. Varför vill vi inte försöka ta reda på vad sund kärlek och omsorg är och innebär? Det skulle göra gott för alla, men är farligt för egennyttan.