Svar på nyligen publicerade insändaren "Skolcirkusen i Eskilstuna borde ha kunnat undvikas".
Det är lätt att sitta vid sidan av och leka världsmästare. Men faktum kvarstår. De demografiska förändringarna är kraftfulla. För den som vill är det bara att grotta ner sig i statistiken.
För den äldre befolkningen är det aningen lättare att beräkna behoven. Med den brasklappen att det råder stor ovisshet i vem och hur många som behöver en viss typ av vård vid en viss tidpunkt. Men sanningen är att det är svårbedömt också här annat än kännedomen om antalet individer i en viss ålder.
Men den största förändringen gäller barn och ungdomar. Vars antal under många år har ökat kraftigt. Orsakad av invandringen till Sverige. Dock ojämnt fördelad över landet och med undermålig statlig styrning och kompensation för de enorma behoven. Men det kan vi släppa för stunden.
Kraftigt sjunkande födslotal där färre väljer att skaffa barn i kombination med att invandringen genom politiska beslut från S och M har minskat och radikalt ritat om alla tidigare beräknade prognoser för hur många barnen och ungdomarna kommer att vara framöver.
Det är samma dilemma för alla kommuner och på många håll lägger man nu ner hela skolor och därtill mängder av förskolor. Debatten om skolan är alltså inte unik för Eskilstuna. Men antalet barn i förskolan har minskat med cirka 600 på tre år. Det är ca 10 procent färre barn. Som ett exempel. För bara några år sedan pekade SCB:s prognoser på att Eskilstuna istället skulle behöva cirka 70 nya förskoleavdelningar.
Friskolorna spelar in. Och man kan ha synpunkter på hur elevpengsystemet fungerar då en skola kan tappa enorma summor pengar om elever väljer bort den enskilda skolan samtidigt som skolbudgeten i kommunen som helhet växer och andra skolor för mer pengar. Men riksdagen har bestämt att såhär ska det fungera.
Det är bra att invandringen minskar. Absolut nödvändigt för att få hejd på segregationen och dess baksidor. Men det har ritat om kartan i grunden och det måste alla vi som är för mindre invandring förhålla oss till. Och alla andra med.
Man kan leka världsmästare och låtsas som att allt är enkelt. Att verkligheten inte finns. Att invandringen inte spelat någon roll. Att SCB inte ändrat på prognoserna. Att staten inte ändrat sina statsbidrag. Att det inte föds färre barn. Att inflationen inte ökat kostnaderna med 25 procent. Men sanningen är att såhär det ut. Och det ruskar om förutsättningarna i grunden.
Det är en kommunlednings uppgift att anpassa verksamheten efter de nya förutsättningar som uppstår. Hur jobbigt, svårt och frustrerande det än är för alla som påverkas. Det finns inte möjlighet till 15, 10 eller ens 5 års framförhållning i dag. Allt går extremt fort och det är bara att försöka hantera det som sker.
Man kan ju nedvärdera det svåra arbetet och i hånfulla termer förnedra något så viktigt som en vaktmästares arbete. Vi som känner en eller flera vaktmästare vet att utan dem fungerar ingenting. I synnerhet inte i tider av förändring.