Svar pÄ nyligen publicerade insÀndaren "Skolcirkusen i Eskilstuna borde ha kunnat undvikas".
Det Àr lÀtt att sitta vid sidan av och leka vÀrldsmÀstare. Men faktum kvarstÄr. De demografiska förÀndringarna Àr kraftfulla. För den som vill Àr det bara att grotta ner sig i statistiken.
För den Àldre befolkningen Àr det aningen lÀttare att berÀkna behoven. Med den brasklappen att det rÄder stor ovisshet i vem och hur mÄnga som behöver en viss typ av vÄrd vid en viss tidpunkt. Men sanningen Àr att det Àr svÄrbedömt ocksÄ hÀr annat Àn kÀnnedomen om antalet individer i en viss Älder.
Men den största förÀndringen gÀller barn och ungdomar. Vars antal under mÄnga Är har ökat kraftigt. Orsakad av invandringen till Sverige. Dock ojÀmnt fördelad över landet och med undermÄlig statlig styrning och kompensation för de enorma behoven. Men det kan vi slÀppa för stunden.
Kraftigt sjunkande födslotal dÀr fÀrre vÀljer att skaffa barn i kombination med att invandringen genom politiska beslut frÄn S och M har minskat och radikalt ritat om alla tidigare berÀknade prognoser för hur mÄnga barnen och ungdomarna kommer att vara framöver.
Det Àr samma dilemma för alla kommuner och pÄ mÄnga hÄll lÀgger man nu ner hela skolor och dÀrtill mÀngder av förskolor. Debatten om skolan Àr alltsÄ inte unik för Eskilstuna. Men antalet barn i förskolan har minskat med cirka 600 pÄ tre Är. Det Àr ca 10 procent fÀrre barn. Som ett exempel. För bara nÄgra Är sedan pekade SCB:s prognoser pÄ att Eskilstuna istÀllet skulle behöva cirka 70 nya förskoleavdelningar.
Friskolorna spelar in. Och man kan ha synpunkter pÄ hur elevpengsystemet fungerar dÄ en skola kan tappa enorma summor pengar om elever vÀljer bort den enskilda skolan samtidigt som skolbudgeten i kommunen som helhet vÀxer och andra skolor för mer pengar. Men riksdagen har bestÀmt att sÄhÀr ska det fungera.
Det Àr bra att invandringen minskar. Absolut nödvÀndigt för att fÄ hejd pÄ segregationen och dess baksidor. Men det har ritat om kartan i grunden och det mÄste alla vi som Àr för mindre invandring förhÄlla oss till. Och alla andra med.
Man kan leka vÀrldsmÀstare och lÄtsas som att allt Àr enkelt. Att verkligheten inte finns. Att invandringen inte spelat nÄgon roll. Att SCB inte Àndrat pÄ prognoserna. Att staten inte Àndrat sina statsbidrag. Att det inte föds fÀrre barn. Att inflationen inte ökat kostnaderna med 25 procent. Men sanningen Àr att sÄhÀr det ut. Och det ruskar om förutsÀttningarna i grunden.
Det Àr en kommunlednings uppgift att anpassa verksamheten efter de nya förutsÀttningar som uppstÄr. Hur jobbigt, svÄrt och frustrerande det Àn Àr för alla som pÄverkas. Det finns inte möjlighet till 15, 10 eller ens 5 Ärs framförhÄllning i dag. Allt gÄr extremt fort och det Àr bara att försöka hantera det som sker.
Man kan ju nedvÀrdera det svÄra arbetet och i hÄnfulla termer förnedra nÄgot sÄ viktigt som en vaktmÀstares arbete. Vi som kÀnner en eller flera vaktmÀstare vet att utan dem fungerar ingenting. I synnerhet inte i tider av förÀndring.