Ledarkrönikan den (10/1) skriver om ”kvinnofällan”, som är ett ord som gör mig upprörd.

Stackars kvinnor i alla andra länder än Sverige, som på grund av ekonomin ”måste ”ta hand om sina egna barn. Här får vi bidrag, så att vi kan förverkliga oss, och lämna bort barnen.

Titta hur det ser ut i Sverige sen kvinnor jagats ut från hemmen med blåslampa. Barn och ungdomar mår dåligt och ringer till ”andra vuxna”, och pratar om sina problem, eller så bär dom allt inom sig och mår psykiskt dåligt.

Det absolut viktigaste arbetet en förälder ska ha, är att ta hand om sitt eget barn, så att det blir tryggt och får självförtroende inför skolgång och senare arbetsliv.

Krönikören skriver att visserligen blir det stressigt att få ihop livspusslet för kvinnan, men glömmer helt bort stressen som barnen utsätts för.

Föräldrar som är trötta och behöver egentid efter en arbetsvecka.

Vem ska ta hand om barnets spontana frågor och berättelser, när mamma och pappa har fullt upp med sitt eget liv? Hjälp de föräldrar, som vill ta hand om sina egna barn med samma bidrag.

Mamma hela livet

SVAR DIREKT
Det signaturen "Mamma hela livet" inte nämner är att det redan i ingressen slås fast att ”hemmafrulivet” är ett val i Sverige – inte något man tvingas till på grund av dyr barnomsorg. 

Men den som väljer att stanna hemma behöver också beakta konsekvenserna. För nästan alla innebär det en sämre ekonomi och en usel pension. 

Det blir heller inte alltid så bra för barnen om föräldrarna tvingas vara hemma med dem. Det finns gott om skildringar om uppväxter med föräldrar som varit olämpliga på olika sätt. Föräldrar som inte förmått att skapa trygga och självsäkra barn. Barn som inte har haft andra vuxna att vända sig till. 

Det finns helt enkelt inga perfekta lösningar. 

Men vi lever i ett samhälle som bygger på idén att varje vuxen människa som kan ska försörja sig själv. Signaturen "Mamma hela livet" vill ha ett annat samhälle. Men det är en helt annan debatt. 

Emma Wange
Politisk redaktör