Willys-parkeringen vid TivoliallĂ©n i Eskilstuna Ă€r nĂ„got som upprört vĂ„ra lĂ€sare i flera Ă„r. Vi har konstant en strid ström av lĂ€sare som hör av sig med kritiken att parkeringsvakterna verkar ha satt i system att hĂ€nsynslöst lappa bilar. Ăven i sociala medier regnar ilskan över denna till synes mörka plats för alla som nĂ„nsin slarvat med p-skivan. Det finns de som fĂ„tt böter medan de sprungit in för att hĂ€mta en p-skiva, det finns de som stĂ€llt skivan lite fel, och de som inte hunnit ut innan tiden gĂ„tt ut och direkt fĂ„tt en bot.
Till och med enligt butikschefen har den nitiska lappningen varit ett problem i flera Ă„r.
Men det finns en sak som provocerar mer Ă€n en riktigt dĂ„lig parkering. Och det Ă€r en ung tjej som vĂ„gar tala klarsprĂ„k. För nĂ€r vĂ„r krönikör Malin Johansson i en text hatade pĂ„ Willys-parkeringen â sĂ„ hatade Eskilstunaborna pĂ„ henne. Kent, Benny, Lars och mĂ„nga med dem tycker alla samma sak: Hon fĂ„r skylla sig sjĂ€lv, hon borde ha gĂ„tt i stĂ€llet, hon ska bli av med sitt körkort och hon Ă€r vĂ€rd allt elĂ€nde i vĂ€rlden eftersom hon satte sig bakom ratten bakfull och stressad.
De mÄ ha rÀtt, man ska inte köra bil om man inte Àr pÄ topp, men det Àr inte det som Àr det intressanta hÀr. Det Àr hur lÀtt vi hatar pÄ en ung tjej som har modet att uttrycka sig rakt pÄ sak. Det Àr inte första gÄngen Malin hamnar i en storm av elaka kommentarer, de regnar in varje gÄng hon skrivit en krönika. Hon fÄr skit för hur hon ser ut, hur hon vÀljer att leva och vad hon gör pÄ sin fritid.
Malin skriver om saker som engagerar Eskilstunaborna, men de engagerar sig i Malin. I att hon ska sitta ner och hÄlla tyst. Kritikerna riktar sig inte mot hennes yrkesroll, utan mot henne som person. MÀnniskor har en förmÄga att gadda ihop sig, och det finns nÄgot med Malin som provocerar sÄ mycket att man vÀljer att gadda ihop sig mot henne.
Kvinnliga journalister har i Ă„ratal vittnat om hot och hat. Det Ă€r en fara för demokratin men ocksĂ„ ett arbetsmiljöproblem och det verkar inte finnas nĂ„gon ljusning â siffrorna Ă€r lika elĂ€ndiga Ă„r efter Ă„r. Risken att bli utsatt för trakasserier gör att kvinnliga journalister sjĂ€lvcensurerar sig, vĂ€ljer bort att skriva om vissa Ă€mnen och anpassar sig. Det gör inte Malin. Hon berĂ€ttar i stĂ€llet om kommentarerna hon fĂ„r, och blottlĂ€gger de som hatar. Men hur lĂ€nge orkar hon?