Returpapper kan bli vÄr dödsstöt

Chefredaktör Eva Burman om returpappersförordningen. Vems Àr ansvaret nÀr demokratin stÄr pÄ spel?

Chefredaktör Eva Burman

Chefredaktör Eva Burman

Foto: Mikael Andersson

Krönika2020-11-18 17:40
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Jag antar att du gillar att lĂ€sa tidningen, vare sig du just nu sitter med en papperstidning eller lĂ€ser den hĂ€r krönikan digitalt. Du kanske Ă€r prenumerant sedan mĂ„nga Ă„r, tidningen har blivit en vana och kĂ€r vĂ€n. Upp till frukost med en tidning till kaffet. Eller sĂ„ kanske du lĂ€ser den pĂ„ jobbet, hos vĂ€nner eller hos tandlĂ€karen. 

Nu kanske det Ă€r slut med det. Och det handlar inte om ökande annonstapp pĂ„ grund av pandemin. Inte heller för att papperstidningen blir dyrare att producera och leverera nĂ€r allt fĂ€rre vill ha en pappersprodukt. IstĂ€llet Ă€r det förslaget om en returpappersförordning. 

Det lÄter skittrÄkigt, men det Àr egentligen en bra grej. För miljön. Men för mediebranschen och demokratin Àr det dödsstöten.

Förslaget lades fram för 2018, av miljöpartiet. Avsikten Àr att lÄta producenterna ta ansvar för det som de skickar ut till konsumenterna, som förpackningar, reklam och papper. Detta ska de ocksÄ hÀmta tillbaka. Vid dörren. Du som kund ska inte lÀngre behöva bÀra det till pappersinsamlingen. Gott sÄ.

Men det som lÄter bra för miljön innebÀr sÄ stora kostnader för mediebranschen att det inte lÀngre gÄr att producera papperstidningar och i förlÀngningen ingen journalistik över huvud taget. Kostnaderna överstiger dÄ med rÄge intÀkterna. För utan papperstidning gÄr en stor del av vÄra intÀkter förlorade, i prenumerationer och annonsintÀkter. Det Àr nÀmligen i print vÄr överlevnad finns fortfarande, det Àr papperstidningen vi lever pÄ, Àven om vÄr heldigitala upplaga ligger pÄ 18 procent.

För Sörmlands media skulle kostnaderna för att hÀmta tillbaka papperstidningen hemma hos dig kosta oss 8 miljoner per Är. Det motsvarar 13 reportertjÀnster, eller halva tryckkostnaden för ett Är. Förslaget har vÀckt ett ramaskri i medievÀrlden, som insett att producentansvaret skulle bli sista spiken i kistan i en redan hÄrt anstrÀng bransch. DÀrför blev ocksÄ lÀttnaden stor nÀr regeringen i vÄras lyssnade och föreslog undantag för medieföretagen - för demokratins skull. Detta mitt under en pandemi dÄ pÄlitlig information och kritisk granskande varit livsavgörande.

Det börjar dock mullra i leden. Kritikerna har vaknat och starkast Àr rösterna frÄn kommunerna. Regeringens förslag innebÀr nÀmligen att kommunerna fÄr ta kostnaden. De ska hÀmta tillbaka tidningarna samtidigt som de hÀmtar vÄra hushÄllssopor. Nu krÀver de att beslutet rivs upp

Det fĂ„r dock inte ske. 

Även om det gĂ„r att förstĂ„ argumentet om utökade kostnader för kommunerna och i förlĂ€ngningen skattebetalarna. Men alternativet innebĂ€r att medierna GĂ„r i graven. Vi mĂ„ste frĂ„ga oss - vad fĂ„r en demokrati kosta?