I en nyutkommen bok berättar historikern och journalisten David Lindén, uppväxt i Nyköping om de dramatiska dagarna i november 1520 då en stor del av den svenska eliten fick huvudena avskilda från kroppen medelst svärdshugg. Ett av offren var Strängnäsbiskopen Mattias Gregersson.
– Stockholms blodbad var en brytpunkt, säger David Lindén som fascinerats av de hemska händelserna ända sedan han var sju år och lyssnade på radions sommarlovsteater som gav en dramatisering av Olov Svedelids bok "Störta tyrannen".
Trots att hans historieforskning fokuserat på det kalla kriget har Stockholms blodbad alltid funnits med som ett parallellspår. Så när förlaget frågade om han ville skriva en bok inför minnesåret gick det bara inte att tacka nej.
I stora drag utlöstes massavrättningarna av att dansken Kristian II, som gått till historien som Kristian Tyrann, låtit sig krönas till kung över Sverige. Förtjusningen var minimal i stora delar av den svenska adeln. Varvid Kristian bestämde sig för att eliminera motståndet genom att helt resolut göra mos av sina fiender. Adelsmännen togs av daga med hjälp av svärdshugg medan menigheten fick nöja sig med att kliva upp till galgen.
– Har man, som jag, sysslat länge med makthistoria, känns mekanismerna mycket väl igen. Metoderna kan se olika ut, men att göra sig av med sina motståndare på ett eller annat sätt är en klassisk maktstrategi. Det handlar hela tiden om att bli av med motståndarna och att samtidigt ha koll på vilka som är ens allierade och se till att behålla dem. Det är fortfarande vad maktspelare, som till exempel Donald Trump, sysslar med.
Stockholms blodbads offentliga halshuggningar och hängningar på det torg som numera utgör ett centrum i Gamla stan var exceptionella även för sin tid och skrämde upp stockholmarna rejält.
– Som "Game of thrones" minus drakarna, säger David Lindén om blodbadet och menar att den mest aktuella jämförelsen förmodligen är den typ av avrättningar som terrororganisationen IS verkställer.
Men det fanns även de som klarade sig undan massakern på Stortorget. Stockholmsborgaren Claus Boye var alldeles för tjock för att avrättningen skulle kunna genomföras och fick löpa. Andra hade sämre tur: Lasse Hass som stod i publiken kunde inte hålla tårarna tillbaka. För det fick han skatta med livet.
En som helt klarade sig undan var dock en viss Gustav Eriksson som klokt nog helt höll sig borta från huvudstaden i november 1520. Istället häckade han på fädernegården Räfsnäs utanför Mariefred. När blodet runnit undan på Stortorget inledde han upproret mot Kristian Tyrann. På flykt undan den blodtörstiga kungen råkade han av bara farten grunda ett skidlopp mellan Sälen och Mora. Till kung Gustav Vasa av Sverige utsågs han sedan i Strängnäs den 6 juni 1523.
– Ingen trodde egentligen att Gustav Eriksson skulle bli kung. Utan blodbadet hade han förmodligen bara sladdat förbi i historiens utkant, säger David Lindén.
Efter doktorandstudier i historia och arbete som journalist och ledarskribent är han numera författare på heltid. Nästa bok ska handla om den heliga Birgitta. Därutöver åtar han sig skrivuppdrag åt olika företag och organisationer.
– Jag har väldigt roligt helt enkelt. Gräver i arkiv och skriver. Så småningom kommer jag också att se till att avsluta min påbörjade doktorsavhandling i historia.