NĂ€r medierapporteringen har gĂ„tt vidare till nĂ€sta stora hĂ€ndelse och uppdateringarna i sociala medier har blivit fĂ€rre dyker de upp, de konstnĂ€rliga försöken att tolka och förstĂ„ mĂ€nsklighetens stora trauman. HĂ€ndelserna i Norge den 22 juli 2011 har skildrats av bĂ„de överlevare och konstnĂ€rer utan personlig relation till terrordĂ„det â men kan vem som helst göra ansprĂ„k pĂ„ kollektiva sĂ„r?
Carl JavĂ©rs första instinkt var att det gĂ„r inte att skildra â sedan tog viljan att berĂ€tta över. Med "Rekonstruktion UtĂžya" ville han nĂ€rma sig timmarna pĂ„ ön pĂ„ de överlevandes villkor. DokumentĂ€ren föddes ur kĂ€nslan av att nĂ„gonting skavde kring terrorattacken.
ââDet handlade om den enorma uppmĂ€rksamhet terroristen fick och hans förtur att definiera vad det hĂ€r var. Jag kĂ€nde ett behov av att vĂ€nda pĂ„ det och lĂ„ta överlevarna vara de som bar historien, sĂ€ger han.
I dokumentÀren Äterger fyra ungdomar sina minnen frÄn ön i smÀrtsam detalj. I en svart studio anvÀnder de vit tejp för att markera stigar de sprang och klippskrevor dÀr de gömde sig frÄn terroristen. UtifrÄn deras berÀttelser rekonstrueras hÀndelserna av en grupp unga skÄdespelare.
Carl Javér talar om kraften i vittnesmÄlet och vÄrt kollektiva ansvar att bevara svÄra och politiskt viktiga hÀndelser för framtiden. Rekonstruktionsformen blev hans metod att göra det pÄ ett sÀtt som han beskriver som psykologiskt sÀkert.
ââMetoden var en förutsĂ€ttning för mig att kunna skildra det hĂ€r. Studion blev ett rum dĂ€r vi kunde gĂ„ in i detta tillsammans, men vi kunde ocksĂ„ lĂ€mna rummet.
Starka protester
Det Àr inte alla försök att nÀrma sig terrordÄdet med hjÀlp av kultur som har mötts av entusiasm. Den svenske konstnÀren Jonas Dahlbergs verk "Memory wound" var tÀnkt som ett minnesmÀrke i Tyrifjorden utanför UtÞya. Efter starka protester frÄn grannarna skrotades förslaget.
SvÄrigheterna att enas kring ett monument Àr Àven upprinnelsen till 22 juli senteret i Oslo.
ââDet kom till i vakuumet av den minnesplats som inte fanns. Det önskades en minnesplats men man fick inte till det, sĂ€ger Julie R Owe, rĂ„dgivare pĂ„ centret.
I "Rekonstruktion UtÞya" regisserar överlevarna de ungdomar som iscensÀtter deras minnen och blir pÄ sÄ vis medskapare till berÀttelsen. I den jubileumsutstÀllning som visas pÄ 22 juli senteret bjuds besökare in att dela sina tankar om hÀndelserna. En utmaning med att göra utstÀllningar kring ett nationellt trauma Àr just att mÀnniskor Àr berörda pÄ olika sÀtt, menar Owe.
ââNĂ€stan alla norrmĂ€n har en personlig upplevelse av den dagen. Vissa Ă€r överlevare, andra anhöriga, vissa barn, andra vuxna â de flesta Ă€r inte direkt berörda men kĂ€nner sig berörda. Det Ă€r en svĂ„r process att möta bĂ„de det individuella och det kollektiva.
Centret öppnade 2015 i HÞyblokka, den byggnad i Oslos regeringskvarter dÀr Anders Behring Breivik placerade en bomb som dödade Ätta personer.
I HÞyblokka var utstÀllningen starkt prÀglad av platsen, besökare kunde se resterna av bombbilen och en video frÄn övervakningskameror som fÄngat explosionen. NÀr regeringsbyggnaden började rustas upp flyttades centret till en byggnad i nÀrheten, dÀr blir det kvar i ytterligare nÄgra Är.
SkrÀckexempel
Julie R Owe Àr i grunden positiv till att den 22 juli skildras pÄ olika sÀtt, men tycker att det Àr viktigt att komma ihÄg att varje verk Àr just en eller nÄgra personers berÀttelse, och att skilja pÄ fiktion och fakta.
ââJag har hört skrĂ€ckexempel om Förintelsen dĂ€r lĂ€rare sĂ€tter pĂ„ en spelfilm och klappar sig pĂ„ axeln. Man kan visa en film, men man mĂ„ste ocksĂ„ sĂ€tta den i en kontext och prata om allt som inte ryms i filmen.
Att den 22 juli har kommit att handla sÄ mycket om just UtÞya i medier och kulturskildringar tycker hon kan vara problematiskt.
ââJag ser att regeringskvarteret ofta glöms bort, men det Ă€r viktigt. Dels för att Ă„tta mĂ€nniskor dog dĂ€r, dels för att om vi glömmer regeringskvarteret sĂ„ förstĂ„r vi mindre av terroristens symboltĂ€nk. Det Ă€r enormt symboliskt nĂ€r hjĂ€rtat av demokratin angrips.