"När jag började tatuera 2010 sa jag att jag bara skulle hålla på i 15 år. Nu har jag gjort det", säger Nima Zardara.
År 2010 började Nima Zardara, 37, som tatuerare i Eskilstuna. Två år efter hans lärlingstid öppnade han sin egna studio på Köpmangatan.
– Det var mitt första professionella ställe, jag började där själv och det var där allt startade. Efter två år kom Adam Augustsson till mig och vi hade Kulör på Köpmangatan i sex år innan vi flyttade till Smedjegatan, säger Nima Zardara.
Sedan två år tillbaka har han varit på Studio 13 på i Eskilstuna tillsammans med Andreas Olsson.
När bestämde du dig för att bli tatuerare?
– När jag var ett barn hade Magnus från Nasty Art sin studio vid Bellmansplan. Lokalen var längst ner och varje gång jag kom hem från skolan stannade jag till där. Han hade alltid persiennerna nere, men det fanns ett litet hål som jag alltid stod och kollade in genom. Jag tyckte det var helt otroligt att man kunde rita permanent på någon, säger han och fortsätter:
– En dag såg Magnus mig och sa: "Du får gärna komma in, i stället för att lämna massa fettfläckar på fönsterrutan". När jag fick komma in där så visste jag vad jag ville göra. Jag trodde inte det var möjligt att jobba med det, det var aldrig någon som uppmuntrade mig till att bli tatuerare.
2010 gav Nima Zardara sig själv ett löfte.
– När jag började sa jag att jag bara skulle hålla på i 15 år och nu har jag gjort det. Jag tror att den tidsplanen gav mig drivet och jag ville göra mitt yttersta till den dagen. Det funkar inte för mig att inte känna press, jag behövde en tidsplan för att utvecklas.
– Jag känner mig klar och min förmåga att bli bättre är nådd. Jag är nöjd och jag tror många associerar mig med tatuering, men jag identifierar mig inte som en tatuerare.
Vad tror du reaktionerna blir?
– Jag har lämnat väldigt många kunder utan svar när de skrivit till mig och velat boka tid. Jag tror att de kommer få sitt svar nu. Jag har sagt det här till en handfull människor och jag vet faktiskt inte hur folk kommer att ta det. Vissa kommer kanske känna "vart ska jag vända mig nu". Men det finns många duktiga tatuerare i den här stan.
Nima Zardara menar att det blev mycket bättre än vad han trodde från början.
– Det var tuffa år i början och jag hade magont i tre år. För tänk om det inte skulle gå, men det gick. Jag hade aldrig kunnat göra det här ensam och en stor tacksamhet är ju till Adam (Augustsson). Jag är väldigt tacksam för det i mitt yrke och under alla dessa år, hans driv och hans visioner. Han gjorde mig driven.
Du är väl ändå en av de duktigaste tatuerarna i Eskilstuna?
– Det är vad folk säger.
Går det att räkna ut hur många kunder du har haft?
– Lätt tusentals. Jag har alltid nischat in mig på linjer, vilket har gjort att jag inte haft så stora projekt. Vilket har gjort att jag har haft väldigt många kunder.
– Jag vill inte vara sådan, men jag tror nog att jag har tatuerat flest i Eskilstuna. Jag vet inte exakt hur många det är.
Finns det något speciellt motiv du kommer att ta med dig?
– Den som sticker ut mest under alla 15 år är en kompis vars rygg jag tatuerade. Jag gjorde en minnestatuering för hans bror, som också var min bästa vän, som vi förlorade för två år sedan. Den är jag mest stolt över.
Efter 15 år ska nu Nima lägga allt vad tatuering är bakom sig.
– Jag ska fortsätta bygga på mitt hus och jag kommer att jobba som felsökare för att laga tåg. Alla mina vänner vet att jag älskar att skruva och hålla på med mekanik. Det är det jag tycker om att göra och nu kan jag leva för min hobby. Precis som jag gjorde för 15 år sedan.
Nima Zardara avslutar med en mening, från bandet Queens Of The Stone Age:
– Blodet är kärleken.
"Jag har lämnat väldigt många kunder utan svar när de skrivit till mig och velat boka tid. Jag tror att de kommer få sitt svar nu", säger Nima Zardara.