Chalamets tvivel om kannibalfilmen: Är fördömda

– De här personerna är fördömda, de begår mord, de gör onda saker. Men jag kände också att jag var tvungen att göra det. Jag behövde utmaningen, säger han till TT.

Det är lätt att förstå den amerikanske skådespelarens initiala tvekan. I filmen spelar han Lee, en ung kannibal, som möter den unga Maren (Russell Taylor), som också livnär sig på människokött. Tillsammans reser de genom 1980-talets Mellanamerika, för att då och då konfronteras med den äldre kannibalen Sully (Mark Lawrence).

Det är en stundtals mycket blodig film, med flera kannibalscener, och det vore lätt att tro att inspelningen fått Chalamet att bli vegetarian. Han skrattar.

– Nja, jag har inte varit nån som ätit mycket kött tidigare. Jag har många tankar om hur man äter etiskt. Ibland kan jag ha fantasier om hur det vore att komma till en plats som är okorrumperad, men då skulle min närvaro där innebära att den blir korrumperad.

Den stora fixstjärnan

På filmfestivalen i Venedig i augusti är Chalamet den stora fixstjärnan. Hundratals tonårsflickor tillbringar natten vid festivalpalatsets röda matta för att få en skymt av idolen. Vi som ska intervjua honom fraktas med båt till en ö där ett av Venedigs mest exklusiva hotell ligger. Själv verkar han ta all uppståndelse med upphöjt lugn. Han talar mycket fort, om filmen, om sin rollfigur, om regissören Luca Guadagnino, som gav honom det publika genombrottet med dramat "Call me by your name" för fem år sedan.

– De här rollfigurerna håller till i utkanten av samhället, så som jag kände mig under mina sena tonår. De är isolerade på ett sätt som gick väl ihop med att vi filmade under pandemin. Alla var isolerade. Lee har en kyla, han är märkt av förbannelsen, han visar var Maren kommer att hamna om hon inte hittar någon medmänsklighet, säger han och fortsätter:

– Jag fick en gång rådet ”du får aldrig vara smartare än rollfiguren du spelar”. Det där ett otroligt bra råd som jag alltid tänker på.

"Kolliderar med jorden"

Chalamet bor i New York och tillbringar mycket tid i Los Angeles. Han säger att hans erfarenhet av Mellanamerika, av stater som Ohio och Nebraska, är mycket liten. Han liknar landskapet vid det från filmer som "Badlands/Det grymma landet" och "Bonnie & Clyde".

– Det är inte mycket som har hänt där, filmen skulle vara 80-tal, men inte mycket behövde ändras där vi filmade. Det finns en vilja till förändring, men den kolliderar med jorden, med att vi håller på att förstöra planeten.

– Och här i filmen är det två unga människor, utan telefoner och utan Google, som försöker komma underfund med sig själva och den förbannelse de har drabbats av. De är ensamma och de hoppas kunna hitta en väg ut genom kärlek.