Det enda som bokstavligen påverkar våra lokala kulturutövare och arrangörer är att taket för hur många som får delta i en sammankomst åter sänks till 50 personer. Perioden med det högre taket på 300 personer hann aldrig få någon effekt i Sörmland, eftersom ytterst få arrangemang sker i lokaler som är så stora att det hade varit aktuellt.
Så nu står vi här, alla kultur- och nöjeskonsumenter, arrangörer, musiker, konstnärer, skådespelare, författare och dansare och måste lita till oss själva, vårt eget förnuft, våra kunskaper om smittvägar och väga det mot behovet av att uppleva kultur, tjäna vårt uppehälle och uttrycka oss.
Detta i ett läge där smittotalen skenar och allt fler läggs in på sjukhus. Personligen tycker jag att myndigheterna sviker oss här. Varför?
Kanske för att det funnits en högröstad opinion som gått ut på att restriktionerna för kulturen måste lättas. När tunga och populära opinionsbildare som Jonas Gardell går i spetsen för ett upprop är det så klart svårt att stå emot. Men när höjdes den där rösten senast? Jag skulle säga att den har tystnat.
Dessutom misstänker jag att kunskapen om kultursektorn är låg hos myndigheterna och att man därför inte har koll på den enorma coronaeffekt vi sett i det lokala kulturlivet.
Parallellt med den nationella diskussionen om publiktak har det skett en anpassning ute i landet. Man har utvecklat egna strategier för att överleva genom att skapa arrangemang som är små sett till antalet i publiken men som är många, högkvalitativa och allt som oftast utsålda.
Denna höst har jag bevakat fler konserter, konstutställningar, teater- och operaföreställningar än normalt, helt enkelt för att det arrangerats så många. Jag personligen har känt mig trygg, och alla arrangörer har varit otroligt noga med att följa folkhälsomyndighetens riktlinjer. Men det har varit under en period då smittspridningen avtagit eller legat på en lägre nivå.
I det läge vi har nu kanske det inte räcker med glest utplacerade stolar, att folk sitter vända åt samma håll och att händerna marineras i handsprit. Alla i publiken och på scenerna delar samma inomhusluft, toaletter och garderobsutrymmen och där det serveras alkohol finns alltid en risk att folk glömmer bort sig och kommer för nära.
Jag är ingen smittskyddsexpert och det är ju inte kulturaktörerna heller. Jag saknar faktiskt vägledning just nu.