Tv-serien bygger på en boktrilogi av de superkända entreprenörssystrarna Hannah Widell och Amanda Schulman och handlar om systrarna Vanessa och Alicia.
De är sinsemellan väldigt olika. Vanessa, som spelas av Julia Ragnarsson, är en utåtriktad och cool partytjej i tv-branschen, medan Alicia (spelas av Dilan Gwyn) är introvert och drömmande. Trots det står systrarna varandra nära, och när vi först träffar dem bor de tillsammans i Vanessas röriga, men bohemiskt trivsamma lägenhet på nedre botten nånstans i Stockholms innerstad.
Alicia bekymrar sig över Vanessas självdestruktiva och utsvävande liv med massor av alkohol och sena nätter, medan Vanessa inte gillar Alicias stela och kontrollerande överklasspojkvän Philip.
Alicia bestämmer sig för att flytta hem till Philip. Vanessa dövar sin oro och saknad med ännu mera drickande. När hon träffar musikproducenten David eskalerar hennes festande vilket får allt svårare konsekvenser. Samtidigt upptäcker Alicia att hon har svårt att passa in i den sysslolösa tillvaron i Östermalmsvåningen och att Philip har mindre mysiga sidor.
Systrarna glider ifrån varandra och till slut ställs allt på sin spets på en familjemiddag hemma hos deras mamma. Relationen mellan dem ser ut att aldrig mer kunna bli som den var.
Visst är den här rätt mörka feelgoodserien riktigt snygg att se på. Ibland är "Två systrar" också gripande och spännande. Julia Ragnarsson och Dilan Gwyn är bra i sina roller och har fin kemi.
Men de flesta karaktärerna är tunna och fördjupas inte särskilt under de åtta avsnitten som utgör första säsongen. Ofta är manuset nära att kapsejsa i trötta klichéer och obesvarade frågor. Särskilt är lillasystern Alicia svår att få grepp om. Varför har hon inget jobb eller en egen bostad? Om hon har en ensamstående mamma i förorten som serverar lådvin i tjocka glas till finmiddagen, hur har hon hamnat hos överklasskillen Philip? Och vad ser hon hos honom? Som en inkomstkälla eller en möjlighet till trygghet? Att hon i familjen alltid har kallats för "Prinsessan" räcker inte som förklaring.
Det är tack vare Julia Ragnarsson som jag orkar titta vidare på den här serien. Hon är nämligen väldigt bra och lyckas göra Vanessa till en destruktiv, och jobbig men ändå rolig och varm tjej, som man trots allt skulle vilja hänga med i säsong till.