Moa Israelsson syr larver för allt vad tygen och syhanden håller. Just nu vill flera utställare i både Göteborg, Trondheim och Japan visa hennes kokonger.
Från taket i konstnären Moa Israelssons ateljé i Åkers styckebruk dinglar en liten skog av något som påminner om larver eller sovsäckar - alla har blixtlås.
Samma sorts puppor återfinns i verket "Go Gone" som ingår i den pågående utställningen "Repose" på Ebelingmuseet i Torshälla.Slutdatum är 23 augusti.
Själv är Moa Israelsson lite sliten i syhanden. Uppmärksamheten kring kokongerna betyder att hon måste få till totalt femton puppor till höstens utställningar. Den i Japan är hennes första utomlands.
– Jag har alltid sagt ja till de utställningar jag fått förfrågan om. Nu blev det lite mycket på en gång, men det är bara att köra på.
Egentligen var sommarens plan att sy madrasser. Tidskrävande madrasser byggda i skikt på skikt med handquiltade överdrag - till nästa projekt, som ska andas övergivet sängvaruhus. Undergången är ständigt närvarande i Moa Israelssons konst. Hon skrattar lite när jag säger att det var lätt obehagligt att kliva in på "Repose".
– Jovisst, det handlar ju om apokalypsen. Men jag tycker inte det är läskigt. Tanken på apokalypsen kan vara en trygghet också. Jag får lite myskänslor av zombier och sånt som i tv-serien "The Walking dead".
Är du prepper?
– Lite. Jag har gått en överlevnadskurs. Det var kallt och ganska påfrestande. Man fick lära sig att göra upp eld och jag märkte att jag helst satt vid elden och täljde. Det lär man inte överleva på...
Att bli konstnär var drömmen, men den kändes orealistisk.
– När jag och mamma gick till syotanten började hon prata om estetprogrammet. Det tyckte mamma, som var lärare, verkade bra för då kunde man fortsätta att studera om man ville. Så estet fick det bli. Jag gick i Ljungby och där fick jag tips om olika konstutbildningar.
Som de flesta konstnärer har du en mycket lång utbildning.
– Ja, åtta år totalt. Först tre år på förberedande konstskolor, sedan fem år på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Min ingång var att jag skulle hålla på med dockteater. Men den utbildningen hade bara intag var fjärde år. Så jag släppte det.
Dockperioden har ändå satt spår i hennes konst, det var så hon kom in på skulptur. Hon har bland annat ställt ut modelllandskap med miniatyrer inspirerade av amerikanska campingplatser som sett bättre dagar.
–I slutet av Konsthögskolan reste jag runt i USA i flera omgångar. För att ha råd att vara ute så länge som möjligt bodde vi bara på de allra billigaste campingarna. Där var de flesta bofasta och blev väldigt förvånade när det dök upp turister.
Du gör fortfarande skulpturer.
– Ja, och det är mycket mer praktiskt att göra dem i tyg. Då kan man jobba stort men ändå få ut grejerna ur garaget när man är klar.
Nyligen var hon på Rusta och köpte upp hela lagret av en viss typ av polyestergardiner som utgör grundmaterialet till kokongerna. Till sängbutiken använder hon latex och vadd och syr sedan madrassmönstret helt för hand. En madrass är lika med två veckors heltidsjobb.
Vad är drivet?
– Ungefär samma som att ha häst. Det är som en åkomma. Eller begär. Det är hopplöst och dyrt och man ifrågasätter det i perioder. Men sedan hittar man en anledning att fortsätta... Jag är dessutom väldigt bra på att hålla igång det. I alla år har jag varit självgående. När jag fått en idé så sätter jag bara igång. Ibland kan jag känna att jag kanske borde vänta in något istället. Men det är också min styrka - att jag gör.
Beskriv dig själv med fem ord.
Nostalgisk, klartsynt, uthållig, omtänksam, lugn.
Om du fick resa i tiden?
– Vet inte...men bakåt får det bli för framåt känns läskigt.
Vad gör du ensam en ledig dag?
– Förmodligen är jag i ateljén. Men om jag ska vara helt ledig så rider jag en sväng i skogen på min häst Märta, en sjuårig kallblodstravare. Skaffade henne som en 36-årskrispresent till mig själv.
Om du fick ändra något hos dig själv?
– Att jag inte var så pådrivande jämt utan kunde låta saker bero. Det är en egenskap som kan vara bra ibland, men det frestar på också.
Vad är du met stolt över?
– Att jag får saker gjort.
"Prepper? Ja, lite. Jag har gått en överlevnadskurs, men märkte att jag helst satt vid elden och täljde. Det lär man inte överleva på..."
Du är allsmäktig för en dag, Vad gör du först?
– Fixar mitt internet. Sen tar jag in en konsult som har bättre koll, till exempel Greta Thunberg.
Ett annat jobb som passat dig?
– Stalldräng, eller groomer med ett finare ord. En som åker med på tävlingar och tar hand om hästarna. Sover i hästhusbil och ibland på hotell. Som att vara på turné men utan att behöva stå i centrum, bara ha stenkoll på allt. Mysigt tror jag!
Har du någon extravagans?
– Brukar köpa räkmackor till mig och min dotter när vi åker tåg, fast det kostar mer än biljetten.
Tar du plats från andra?
– Inte jätteofta.
Vad äter du vid din sista måltid?
Kommer nog inte äta. Tappar aptiten under stress. Men om jag måste välja får det bli friterade lökringar, friterad kyckling med klyftpotatis och alla tillbehör. Det åt dom i Bigert och Bergströms videoverk "Den sista måltiden". Fantastisk dokumentär! En före detta fånge i ett amerikanskt fängelse förbereder mycket omsorgsfullt sista måltiden till dem på death row.
Ett erbjudande du inte tackat nej till?
Ett långsiktigt och ömsesidigt samarbete med ett galleri. Mitt nuvarande har just beslutat sig för att lägga ner.
Bästa bok du läst?
"The Free" av Willy Vlautin.
Vad handlar den om?
– Vanliga vardagliga händelser om folk på gränsen. Riktigt vanliga är de inte utan lever i en sorts parallellapokalyptisk värld. Jag inspireras ofta av böcker och filmer, mer än av annan konst.
Har du någon okänd talang?
– Hittar ganska bra i skogen.
Vad gör dig riktigt arg?
– Långsamma internetanslutningar.
Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?
– Mamma och pappa, utan socialt avstånd.
Hur ser framtiden ut?
– Sovsäckarna ska ut på turné, sedan får vi se. Jag ska jobba med en offentligt gestaltning som ska vara klar 2021, det jag ser fram emot.
Berätta!
– Verket ska sitta på en ventilationsfläkt i Ursvik i Sundbyberg. Jag har fria händer och tänker mig något puppaliknande i form av svalbon över hela taket. Oftast försöker man stoppa fåglarna från att bygga bon. Min tanke är att förekomma dem så att det redan finns bon där de kan flytta in om de vill.
Din största utmaning i livet?
– Få ihop allt.
Var surfar du när ingen ser?
– Hemnet, har precis flyttat så borde inte, men det är ett invant beteende.
Var trivs du allra bäst?
– I bastun. Har bott så länge i kalla hus så på vintern är det ett måste för att överleva. Har ingen egen bastu, men det finns en vid stallet som jag får låna och hos kompisar.
Moa Israelssons sovsäckslarver är efterfrågade. I höst ska de både till Göteborg, Trondheim - och Japan.