Åtminstone enligt Eskilstunabon Cecilia Fredriksson som skrivit en bok om den hittills tämligen okända subkulturen vampyrism.

–  Mitt fokus ligger på människor som själva identifierar sig som vampyrer, säger Cecilia Fredriksson samtidigt som hon är noga med att understryka att hon själv inte tillhör vampyristernas skara. Däremot har hon alltid fascinerats av fenomenet. Trots att hon påstår att hon blir yr av att se blod. Eller kanske just därför? 

Hur som helst - till en början  läste Cecilia Fredriksson om vampyrer mest för sitt eget nöjes skull. Men efter ett tag bestämde hon sig för att samla ihop allt hon läst i en faktabok. Merparten av källmaterialet har hon hittat i  litteratur och forskningsstudier, främst amerikanska, engelska och australiensiska. 

 –  Men jag är övertygad om att det finns vampyrister även här i Sverige, även om de är svåra att hitta. Troligen ligger de lågt och vill helst inte berätta, säger Cecilia Fredriksson.

En rad olika akademiska discipliner har kartlagt förekomsten av vampyrister: I Cecilia Fredrikssons källhänvisningar listar studier inom bland annat psykiatri, psykologi, religion och medicinhistoria, 

Nej, hon har själv aldrig träffat på någon vampyrist i levande livet. Men läst sig till att det bör finnas ganska många i en befolkning av Sveriges storlek. Och hon har också förstått att variationen är stor på hur vampyrismen tar sig uttryck.

 –  Gemensamt för de flesta tycks vara att de känner ett behov av att dricka blod.

Vilken sort?

–  Människoblod, men de smyger inte runt och sätter tänderna i folk hur som helst. Istället är det väldigt uppstyrt med särskilda bloddonatorer. En del dricker även sitt eget.

Skulle du kunna identifiera en vampyrist på utseendet?

–  Nej, knappast. De flesta ser helt vanliga ut. Men vad jag läst mig till så finns det en och annan som skaffat sig huggtänder. Antingen hade se slipat till sina egna -  eller anlitat en tandskulptör som byggt upp huggtänder. Men oftast har vampyrismen ingenting med utseendet att göra. Istället handlar det om suget efter blod.

Duger det med blodpudding?

–  Kan nog funka för vissa.

En mindre handgriplig form av vampyrism är, enligt Cecilia Fredriksson,  psykisk vampyrism. Istället för blod livnär sig den psykiska vampyristen på att suga energier.

–  De gillar att röra sig i stora folksamlingar och absorbera energi.

Cecilia Fredriksson är utbildad socionom men är numera verksam som lektör i egna företaget Manusdiagnos samtidigt som hon pluggar kreativt skrivande.

Blir det fler böcker?

–  Jag hoppas kunna gå djupare in i ämnet och följa upp "Vampyrister" med egna fallstudier. Men just nu skriver jag på en skönlitterär thriller.