Handjagare av resetyp. SvÄr att slÄ ner.
Köpte en handjagare av resetyp pÄ loppis, satte papper i valsen, men insÄg omgÄende att fingrarna förklenats av alla Ärs knappande pÄ datorterminalen.
Man bör ha ordentligt med krut i pekfingrarna för att lyckas hamra ned sin dagbok pĂ„ en gammal Hugin. Dessutom visar det sig vara ett jĂ€tteprojekt att hitta frĂ€scha fĂ€rgband utan att vĂ€nda sig till nĂ€thandeln â i detta sammanhang en big no-no. SĂ„ nu skriver jag för hand istĂ€llet och anlitar dĂ€refter en âassistentâ som renskriver mina krĂ„kfötter pĂ„ dator.
Redan tidigt pÄ morgonen infaller detoxens första utmaning: Jag mÄste ut till brevlÄdan och fiska upp tidningen. I mÄnga Är var det sjÀlvklart att i ur och skur hasa sig ut i morgonrock och hÀmta in morgontidningen. Numera lÀser jag vanligtvis tidningen som pdf pÄ plattan och slipper dÀrmed bÄde regn och sol före frukost.
Men jag mÀrker genast att jag lÀser pappret mer noggrannt Àn plattan. Plötsligt slukar jag Àven sÄdant jag vanligtvis skulle ha hoppat över. Kanske för att jag har tid nu nÀr jag slipper kolla uppdateringar pÄ Facebook till morgonkaffet?
Förra nÀtdetoxen sammanföll med slutet av mÄnaden, dÄ rÀkningarna ska betalas. Den hÀr gÄngen har jag varit mer strategisk.
Tur det, för ett samtal till banken ger vid handen att det visserligen fortfarande gÄr att fylla i en privatgiro-blankett och skicka in rÀkningarna per post mot en avgift pÄ 300 kronor per Är. Men att betala pÄ banken leder ut pÄ ruinens brant: avgiften Àr 150 kronor. Per rÀkning.