Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta ses som en av de centrala figurer som banat vägen för svensk pressfrihet. På Riddarhustorget i Stockholm restes 1927 en staty till hans minne.
År 1834 dömdes journalisten Anders Lindeberg till döden för ”högmålsbrott”. Lindeberg hade kritiserat kungens makt i den tidens Sverige. Det gjorde man inte ostraffat. Domen skulle verkställas genom halshuggning.
Lindeberg hade skrivit i Aftonbladet. På den tiden drevs tidningar för att de hade något att säga, inte bara något att sälja, och under ägaren och chefredaktören Lars Johan Hierta drev Aftonbladet en stenhård kamp för att utvidga rösträtten och avskaffa ståndsriksdagen, liksom den paragraf i regeringsformen som slog fast att kungen hade rätt att styra själv över riket.
Hierta hade inte fyllt trettio när han tog över Aftonbladet. Han hade gjort sig en förmögenhet på att tillverka stearinljus och ville använda tidningen för att driva en radikal, samhällsförändrande agenda.
Och makten var skakad. Kungen, som var den från Frankrike importerade Karl XIV Johan, hade grepp om politikerna, och landets justitieminister slog fast att tidningen var en ”från avgrunden uppstigen oren ande”.
Gång på gång förbjöds Aftonbladet att komma ut. Och varje gång startade Hierta en ny tidning. På det viset uppstod Det andra aftonbladet, Det tredje aftonbladet och så vidare ända tills Det tjugosjätte aftonbladet. Då hade kungen gett upp.
Den ”kungliga indragningsmakten” var avskaffad.
I böcker om den svenska yttrandefrihetens historia brukar den här maktkampen tillskrivas en central betydelse. Hiertas kamp banade väg för det vi har i dag; en princip som säger att pressen ska vara fri, och styras av sina egna etiska regler, men ytterst sällan dras inför domstol eller förbjudas att komma ut.
Det är inte självklart överallt.
Hädelse, majestätsbrott och kritik av makten uppfattas i många länder fortfarande som förtal eller hot mot rikets säkerhet.
Nu undrar ni kanske vad som hände med Anders Lindeberg? Han fick trots allt behålla sitt huvud.
Myndigheterna ville inte verkställa domen. Lindeberg fick veta att han skulle släppas om han bad om nåd. Men det skulle vara detsamma som att erkänna att han begått ett brott, så han vägrade.
Han benådades till tre års fängelse, och Kungen beslutade om en allmän amnesti för alla politiska brott.
Men Lineberg vägrade ta emot benådningen, och till slut tvingades fängelset lura ut honom utanför murarna och låsa dörren inifrån.
Så kan en kamp för yttrandefriheten också se ut.
Journalisten och författaren Jesper Bengtsson är bosatt i Eskilstuna och ordförande i Svenska Pen.