Det säger Niklas Hillman, Eskilstunabo som haft Cornelis Vreeswijk som husgud så länge han kan minnas.
Nästa fredag, den 1 november, kör han Cornelis Vreeswijk-kväll på Biografbaren i Eskilstuna tillsammans med två kompisar från Musikaliska akademien i Stockholm: Olle Lundberg och Martin Samnell.
Dekandansbandet kallar de sig, som en blinkning både till Cornelis låt "Dekadans" och till trubadurens ibland tämligen stormiga liv.
Ingen av dem var född när Cornelis gick ur tiden 1987, men Niklas Hillman minns hur han som barn satt i baksätet på bilen och Cornelis låtar strömmade ur bilradion på bilsemester efter bilsemester.
När han för några år sedan började på Musikaliska akademien stötte han ihop med två andra Cornelis-fans och de bestämde sig för att göra en spelning tillsammans med enbart Cornelis-låtar.
– För att kolla om det skulle flyga, som Niklas Hillman uttrycker saken.
Det gjorde det. Sedan dess har de haft ett antal spelningar, bland annat på Eckerö-galan i samband med utdelningen av Cornelis-stipendiet och under nationaldagsfirandet på Drottningholm.
Dekadansbandet strävar efter att ligga så nära originalet som möjligt och spelar enligt den sättning Cornelis körde på de senare plattorna.
– Vi har jobbat hårt med att få fram ett koncept som känns så genuint som möjligt. Kläder, instrument och respekt för Cornelius egna versioner av låtarna, säger Niklas Hillman som sjunger och spelar gitarr medan Olle Lundberg sköter kontrabasen och Martin Samnell handhar gitarr och mandolin.
De har också lagt ned mycket energi på att få till ett lekfullt mellansnack och det rätta "tugget". För Cornelis Vreeswijk var en hejare på att berätta anekdoter och Dekadansbandet följer i hans spår.
Olle Lundberg påpekar att Cornelis inte bara var en fena på att skriva intressanta låttexter.
– Hans musik är inte okomplicerad, det krävs ganska mycket erfarenhet för att kunna spela låtarna på ett bra sätt.
Cornelis- favoriter?
'– "Felicia adjö", säger Olle Lundberg.
– Den är fin men väldigt mörk i sitt tema och speglar hans dualitet på ett väldigt tydligt sätt.
Martin Samnell fastnar för "Blues för Fatumeh".
– En fantastisk låt.
Niklas Hillman håller med. Han väljer samma om han måste, men påminner om en rad andra höjdare: "Deidres samba", "Polaren Pär är kärlekskrank" eller den låt som ständigt gick på repeat när han var åtta: "Sonja och Siv".
Biljetter till Dekadans Cornelis-kväll finns på tickster.com.
Fimsnutt med smakprov på ekuriren.se.
