I en modern musikvärld där varken skivkontrakt eller management krävs för att kunna distribuera sin musik på de största plattformarna har Gustav sedan debutsingeln "Superman" från 2020 flugit helt under radarn och aldrig lagt någon kraft på marknadsföring. I dag har han två EP:s och två singlar ute på Spotify, och under fredagen släpper han en helt ny singel vid namn "Hiphop til the end of time" i samarbete med den amerikanske rapparen och producenten Bronze Nazareth från kreddiga kultkollektivet "Wu-Tang Killa Beez".
Inför singelsläppet träffar tidningen en ödmjuk och sansad ung man som berättar en historia om brödraskap, solidaritet och politik.
– Jag började skriva texter när jag var åtta. Jag brukade spela in dem med en helt vanlig datormikrofon, innan jag och min bror köpte utrustning till en hemmastudio som jag använder än idag. Politiskt är jag är socialist i grunden och skriver framför allt för arbetarklassen, för kvinnor, HBTQ-personer och minoriteter. Alla som kanske inte får göra sina röster hörda. Om de kan göra det genom mig så har jag gjort rätt, säger Gustav Arvidsson.
Så du har en större agenda än att bara skapa musik?
– Ja, jag tycker att om du skapar en plattform för dig själv så har du också ett ansvar att använda den för att hjälpa folk som kanske inte kan bli hörda.
Varför just hip hop?
– Det började med att mina äldre bröder lyssnade på det. Jag fick sitta med vid deras dator och lyssna, och insåg att det är den här typen av musik jag vill göra.
Som musiker är Gustav framför allt textförfattare. Får han någonsin skrivkramp är det biblioteket han går till för inspiration. I sin låtskrivarprocess jobbar han oftast med amerikanska producenter som skapar de beats och den ljudbild som sedan blir duken han målar sina texter på. Gustav förklarar att det inte är ovanligt i branschen att låttexterna och beatsen är skapade av olika personer.
Vart ser du att musiken kommer att ta dig om du får drömma?
– Största drömmen vore att kunna leva på musiken. Det spelar ingen roll om det är i en liten etta i Nyfors – om jag kan leva bekvämt, hyran betald och mat på bordet så är jag nöjd. Jag drömmer inte om att bo i ett slott, det är inte riktigt min grej.