Stå-upparen Henrik Nybloms galenskaper vet faktiskt inga gränser. Hans uppsyn är dessutom obetalbar när han går loss på youtube som dansande synth-kille, som skogstokig hippie med ärtskägg och kryckor – eller som ensam julgran i Stockholm.
– Var det kommer ifrån? Jag tror jag har det från mamma och morfar. Det var alltid OK att vara hur tramsig som helst när jag var liten. Mamma uppmuntrade till trams så länge man var snäll mot folk, säger Henrik Nyblom som är växte upp i Skara på Västgötaslätten.
Dialekten har han kvar och den drar sitt strå till stacken som stämningshöjare när han gör narr av gravallvarliga machomän som lägger ut texten om hur man överlever i skogen utan moderniteter.
Numera är han rutinerad stå-upppare på Norra Brunn, men egentligen var det musiker han hade tänkt sig att bli.
– Jag bodde i London i fyra år, spelade synth-pop och skaffade seglartatueringar. Som alla andra var jag en väldig anglofil innan jag flyttade dit och insåg att britterna kanske inte alltid är som vi anglofiler tänkt oss.
Med musikkarriären blev inte så mycket bevänt så han åkte hem igen.
– Jag fick jobb i garderoben på Norra Brunn och såg alla som stå-uppade på scenen och tänkte att det där skulle väl jag också kunna klara av. Så jag körde lite egna grejer i köket efter showerna och efter ett tag tog Henrik Schyffert mig under sina vingar. Han utmanade mig: Om jag inte kunde leverera minst tio roliga minuter på ett år skulle jag få böta 10 000 kronor. Vad som var roligt avgjorde han..
Henrik Nyblom började på småklubbar och var hur nervös som helst.
– Men det lossnade när jag insåg att jag kunde göra vad jag ville. En blind Bob Dylan ledde vidare till att jag vågade satsa på sånt jag hade lust med.
Ytterligare ett steg mot ett eget uttryck var när han började ta med sig gitarren upp på scenen.
– Musiken är det jag älskar allra mest och nu har jag liksom inkorporerat den i min stå-upp.
Det blir nog ingen riktig Kefir på Biografbaren i Eskilstuna dit Henrik Nyblom kommer på tisdag kväll, den 1 september. Men kanske lite allsång om den käre Kim Jong-un.
– Idén började med vad som skulle hända om man uppmanade till allsång om Trump eller Hitler. Att sjunga om dem eller om Kim Jong-un är ungefär som att gå på kräftskiva. Alla vet att det är löjligt att ha hatt och äta havsinsekter - ändå hänger vi på.