Dansverk som utmanar till nya tankar

Vad händer om man vänder på steken och försöker uppleva något invant från ett annat håll? Vilken inverkan får det på intrycket ?

Dansarnas rörelser för tankarna till synapsernas jobb: att transportera information från sinnena till hjärnan.

Dansarnas rörelser för tankarna till synapsernas jobb: att transportera information från sinnena till hjärnan.

Foto: Jose Figueroa

Recension2019-11-23 09:56
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

DANS

"Verkningar"

Koreografi: Jannine Rivel

Dansare: Jannine Rivel,  Emilia Wärff, Stine Marcinkowski Pettersson, Nasreen Aljanabi Larsson, Moa M Sahlin

Kompositör: Xenia Kriisin

Musiker:  Xenia Kriisin,  Anette Kumlin

Scenkonst Sörmland

Ungefär så skulle titeln till Scenkonst Sörmlands färskaste dansverk kunna tolkas. "Verkningar" tar oss med in i ett rum dit dagsljuset inte når. Halvmörker råder och scenografins lysrör tänds och släcks med oregelbunden nyckfullhet. Mönster uteblir,  istället måste vi försöka orientera oss i något okänt, en värld där tidigare erfarenheter inte duger. Alltså egentligen som i livet självt, även om vi gärna vill tro att vi har verktyg för det mesta.

Att luta sig mot finns musiken och Zenia Kriisins fina röst som fungerar som vägvisare genom föreställningen. Dansarna testar blomsterhattar, provar kuddmössor och tar sig fram gräsbeskodda. Deras rörelser för tankarna till synapsernas troligen rätt förvirrande jobb: Att skicka information från våra sinnen och upp till hjärnan som i sin tur är satt att tolka det lukt, smak, känsel, syn och hörsel har att komma med. 

Kjolen behängd med mjukisdjur blinkar i mörkret som en signal till ett annat sätt att läsa av tillvaron - medan flätverket hintar om att det är tillsammans en ny helhet kan bli möjlig. När sedan apelsinklyftorna skickas runt på publikläktaren känns det nästan som att få nattvarden. 

Nej, "Verkningar" liknar inget annat. Men utmanar till nya tankar. Så slutrådet är: "Utsätten eder".

Mjukiskjol.
Mjukiskjol.